Villa af Kroken

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sådär, nu har vi köpt ett hus också. Ett pyttelitet grönt hus i en avkrok som heter Kroken. En liten by i närheten av Tjuvkil, strax söder om första bron ut mot Marstrand. Själva huset är litet och oansenligt, och taket läcker. Men byn är full av jämnåriga barn och det finns klippor, hav, skog, ängar och massor av lamm och hästar precis runt knuten.

På tomten står en stor gäststuga för familj och vänner, och vi har en egen liten brygga 150 meter från huset. Viken är inte djup nog för Mary, men perfekt för en liten snurrebåt som man kan använda för att fiska eller utforska skären utanför. Lockar vädret kan man utan problem ta lillbåten de fyra sjömilen ut till Marstand om morgonarna. Det är skyddat vatten hela vägen.

Vi flyttar alltså ut på landet. Men båten kommer att ligga på Marstrand. Det är inte långt. 10 minuter med bil, en kvart med buss. Jag kan använda båten som kontor ibland, för att komma hemifrån. Ludvig och barnen kan komma dit efter jobb och skola, så kan vi åka hem tillsammans. Jag tänker mig att det kan vara skönt att dra sig tillbaka till fastlandet när jetsetfolket invaderar om sommaren.

Ja, jag erkänner. Det gick fort. Och jag får ångest vid tanken på alla utgifter och åtaganden som husköpet medför. Kanske borde vi haft is i magen, hyrt något eller nöjt oss med att bo i båten ett tag. För att lära känna området, och människorna. Invänta det perfekta tillfället, närmare jobb och skola. Men va sjutton. Det kan ju dröja evigheter.

Vi har hållit ett öga på bostadsmarknaden i området hela vintern och våren. Huset i Kroken är det enda i närheten av Marstrand som varit aktuellt för oss. Allt annat har varit för dyrt, för omysigt eller legat för långt från havet. Ibland måste man bara bestämma sig. Jag har ingen aning om det var rätt beslut. Hur ska man veta det? Vi får prova helt enkelt.

Drömjobbet

ludvig2

Nytt jobb och nya utmaningar för Ingenjör Hammarberg

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Ludvig är utbildad civilingenjör i teknisk fysik, specialiserad på hållfasthet och materiallära. Det har han alltid ångrat lite, att han genomled en så lång och svår utbildning. När allt han egentligen ville var att jobba med båtar, så som han gjorde innan han tog sin examen. Utbildningen blev nästan som en belastning, en börda. När han nu hade den var han ju tvungen att förvalta den. Lite så kändes det nog.

Som  nyutexaminerad fick Ludvig jobb som beräkningsingenjör på ÅF. En sån som räknar ut om olika grejer håller för den belastning det är tänkt att de ska hålla för. Ett bra jobb, hos en av Sveriges största och mest attraktiva arbetsgivare. Året var 2006, samma år som Lovis föddes. Nio år har passerat, och Ludvig har kommit och gått. Men den rätta gnistan, passionen, har liksom aldrig riktigt infunnit sig.

Ända sedan vi kom tillbaka från resan har Ludvig känt att han egentligen vill göra något helt annat. Men frågan är vad. Vi har pratat om att öppna skeppshandel eller segelmakeri. Men det bästa vore förstås ett jobb där han kunde få tillämpa sin utbildning på något inom den marina världen. Kanske på ett lite mindre företag i fritidsbåtsbranschen. Kanske som konstruktör.

Ja, det vore nog drömjobbet för Ludvig. Att få utveckla prylar till båtar. Och nu är det faktiskt så, att det är precis vad han ska göra. Ludvig har fått ett nytt jobb. Han skrev på anställningsavtalet idag. Han ska jobba med produktutveckling och konstruktion på Rutgerson Marin, som tillverkar båttillbehör som används på fritidsbåtar i hela världen. Ett fint litet familjeföretag med hela verksamheten i seglingsmetropolen Marstrand. I Bohusläns vackra skärgård.

Ludvig är själaglad, stormförtjust och överlycklig. Det är en underbar syn. Och vi andra då? Ja, vi följer förstås med. Det blir nog bra. Hoppas det.