Islas Cíes: Paradiset för sakletare

Idag hade Ludvig mekardag ombord på Mary. När fem nya kablar ska dras kors och tvärs i hela båten kan ingen kotte vara i närheten så barnen och jag gav oss av på sakletartur. Och gissa om vi fick napp. Vackra snäckor och stenar i överflöd, kottar och barr i jätteformat och klättertallar med krokiga blottade rötter. Lycka. Vi hann sällan mer än tio-tjugo nya meter innan det var dags för nya fynd. Stora eucalyptusträd med lös bark, blixtsnaba ödlor och en söt liten kanin. Följt av en kristallklar tidvattendam fylld med fiskar i alla former och färger. För att inte tala om alla fjädrar som fiskmåsarna tappat. Vi hade kommit till sakletarnas paradis – Islas Cíes. Fem timmar varade promenaden, och vi kom väl en sisådär 500 meter. Och då fick jag ändå heja på en del : )

Pippi skulle gillat det här stället, undrar om de ankrade här i viken med Hoppetossa …

Detta bildspel kräver JavaScript.

I Hoppetossas kölvatten

Lovis längtar efter att segla till Söderhavet, som Pippi.

LIMHAMN, MALMÖ. De hade seglat genom dagar och nätter, genom veckor och månader, över stormpiskade hav och lugna, vänliga vatten, i stjärnljus och månsken, under mörka, hotande skyar och i brännande sol, ja de hade seglat så länge att Tommy och Annika nästan hade glömt hur det kändes att bo hemma i den lilla staden.

”Kurrekurreduttön rakt förut”, skrek Pippi.

Ja, där låg den under gröna palmer och omgiven av det blåaste vatten. Kurrekurreduttön, där kapten Efraim Långstrump en gång flöt iland och blev mäktig konung över kurrekurredutterna.

I augusti lättar Mary af Rövarhamn ankar för att segla i Hoppetossas kölvatten. Dela gärna med er om ni råkar kunna koordinaterna till Kurrekurreduttön. Enligt boken ska det finnas en bra vik på öns västra sida …