Hur trist får man vara?

När man ska göra en sådan resa som vi tänkt oss passar man inte riktigt in i systemet. Det finns helt enkelt inga rutiner och processer för folk som oss. Får man tag på en person som gillar det vi gör och har en bra attityd löser sig det mesta till det bästa. Och får vi tag på en osäker person eller någon utan större engagemang är vi körda. Vi ger ett exempel:

Häromdagen fick vi nedanstående meddelande från ansvarig person i Sölvesborgs kommun som svar på frågan om den lokala skolan kunde stötta oss med hemundervisning om det blir så att vår resa drar ut på tiden.

——————————————————————————————————————————–
Hej,

Beaktat skolplikten inom grundskolan kommer vi ej att bevilja ledigt för berörda elever för en dylik resa.

I tjänsten,
(Signatur)
———————————————————————————————————————————

Hur trist får man vara utan att begå tjänstefel? Han kunde inte ens kosta på sig ett ”Vänliga hälsningar”. Stackars karl.

Lyckligtvis ser de två skolor vi har varit i kontakt med i Malmö helt annorlunda på saken. Mer i stil med ”Åh, va spännande. Vi hjälper gärna till.” Ingen fara på taket med andra ord. Vi får skriva oss hos goda vänner i stan istället för hos familjen i Sölvesborg. Den här gången fanns det alternativ …