Träffad av blixten

Blixten har slagit ner i Mary af Rövarhamn. Kl 05:41, den 22 November 2012. På Malackasundet.

MALACKA-SUNDET, SYDOSTASIEN. Jag sitter i sittbrunnen, när det smäller till. Ett öronbedövande brak, precis bakom mig. Samtidigt som allt blir ljust. I en hundradels sekund. Sedan är det över. Jag rycker till så kraftigt att jag sparkar in foten i nedgångsluckan. Om det var av chock, eller en fysisk reaktion låter jag vara osagt. Men det känns som jag bryter minst en tå. Sedan kommer smärtan i vänster öra. Och en stickande känsla i hela kroppen, som när man råkat komma åt en lampsockel. Fast mer. Värst är det i vänster arm. Tummen är helt bortdomnad.

”Vad har hänt?” frågar den yrvakne Ludvig som plötsligt uppenbarar sig i nedgångsluckan. Han låg och sov när de smällde, och fick för sig att vi kört på något, eller kanske gått på grund. ”Blixten”, är allt jag får ur mig. Ja, för så måste det vara. Vi har blivit träffade av blixten. Troligen i lilla masttoppen.

Jag hade hört mullret, och sett blixtarna. I fjärran, såsom varje natt i den här regionen. Och hade just dragit ur alla sladdar till dator och satellittelefon. Utifall att, om åskan skulle komma närmare. Men så här nära, det trodde jag inte att den var. Jag hade fel.

”Hur gick det, är allt ok?” frågar Ludvig oroligt. Jag ser mig om. Autopiloten lyser, navigationsskärmen och lanternorna likaså. ”Jag tror det”, svarar jag samtidigt som jag upptäcker att datorn har tappat GPS-mottagningen. Ingen GPS, ingen AIS. På Malacca Strait. Världens mest trafikerade sund. Inte bra. Så sent som en halvtimma tidigare fick vi in inte mindre än 530 båtar på vår mottagare.

Snart upptäcker jag också att autopiloten inte längre visar vilken hastighet vi gör. Bara två streck, vilket indikerar att inte heller den har kontakt med sin GPS. Men allt annat verkar funka som det ska. Vad vi kan se, än så länge. Ironiskt nog arbetar jag just nu på en artikel om svenska segelbåten Ambikas blixtnedslag, och om åska till sjöss i största allmänhet. Så sent som igår kväll lärde jag mig att åskskadorna kan uppstå långt efter själva nedslaget. Ibland flera månader senare.

Ludvig startar om datorn, och minsann. AISen hittar sin GPS igen. Den funkar. Fantastiskt. Men autopilotens GPS verkar fortsatt död. Vi får analysera mer senare. För nu måste vi reva. Och stänga alla luckor. Efter många månader i världens åsktätaste region vet vi att vinden kommer snart. Det gör den alltid. Efter de värsta smällarna. Vind och regn, i omåttliga mängder.

Jag hinner precis få ner seglen innan ovädret bryter loss.  Ljusen från de närliggande fartygen försvinner helt i det kraftiga regnet. Och vindbyarna når sannolikt stormstyrka. Hög sjö piskas upp, och det är nästan omöjligt att hålla båten på kurs. Än mindre göra någon fart i rätt riktning. Nu gäller det bara att hålla ut. Och hoppas att det snart går över.

___________________________________________________________________

För er som missat det kan jag berätta att SPOTen som visar vår aktuella position slutade att fungera redan i Singapore, så ingen anledning till oro för den sakens skull. En ny är på väg. Håll ut.

UTVÄRDERING: 10 000 sjömil med FitPC2

Denna pyttelilla dator har nästan halverat vår totala strömförbrukning till sjöss.

Tio tusen sjömil. Ända från Kanarieöarna på andra sidan Atlanten till Franska Polynesien  mitt i Stilla havet. Så långt har vi seglat sedan vi förra hösten installerade vår nya navigationsdator ombord – en FitPC2. Det är hög tid för den utlovade utvärderingen.

Vi har tidigare använt flera olika bärbara datorer som navigationsdatorer, men har inte varit helt nöjda med lösningen. Framförallt har de förbrukat för mycket el. Vi ville ha en robust dator utan rörliga delar som drog så lite ström som möjligt. Och valet föll på FitPC2.

Istället för en vanlig hårddisk har vi valt att använda en SSD-disk till vår FitPC2. Den drar mindre el och startar snabbare. SSD-diskar anses också mer tåliga för stötar. För att ytterligare minimera risken för problem använder vi vår FitPC2 enbart för navigering och mejlkommunikation via satellit. Vi är med andra ord aldrig uppkopplade på internet i vanlig mening. På så sätt slipper vi ifrån allt vad antivirusprogram och avancerade brandväggar heter. Dessa tar både tid och kapacitet från datorn, dessutom  känns skillnaden på ett antivirusprogram och ett virus ofta hårfin. Vi har också avaktiverat de maskinvaror som vi ändå inte använder: IR-port, nätverksport med mera. Och resultatet är över förväntan. Datorn startar på tio sekunder från det att vi tryckt på startknappen. Men framförallt så drar den bara 5 Watt istället för de 6-8 Watt som tillverkaren specificerar.

En FitPC2 lär dessutom vara stänktålig, något vi inte velat testa mer än nödvändigt. Men fördelen är uppenbar med tanke på den fuktiga miljö vi vistas i. Det är också skönt med en fast installerad dator. Den sitter där den sitter oavsett hur mycket båten rör sig, och vi slipper allt tidigare strul med kablar som föll ur kontakterna varje gång vi tog fram den bärbara datorn för att starta den.

Men skärmen då, undrar kanske någon. Drar inte den mycket el? Jo, vi använder dessutom en förhållandevis stor skärm (19 tum) för att vi ska kunna navigera direkt från sittbrunnen trots att skärmen sitter monterad inne i båten. En vattentät skärm för utomhusbruk hade troligen varit ett bra alternativ, om det inte vore för prislappen. Vår skärm drar hela 20 Watt, men problemet är inte så stort som man skulle kunna tro. Vi använder nämligen bara  skärmen i längre perioder när den verkligen behövs – i svårnavigerade landnära områden.

Eftersom själva datorn drar så lite el är den alltid påslagen, och en stor och tydlig navigationsskärm är aldrig mer än ett klick bort. Dessutom har vi vår AIS kopplad till datorn och får därmed en varningssignal när ett fartyg närmar sig, även  när skärmen är avstängd. Och skulle SSD-disken mot förmodan krascha har vi en klonad hårddisk-kopia redo att tas i bruk. Och funkar inte den av någon anledning, ja då kan vi alltid använda någon av de laptops vi i normala fall använder för surf. Samtliga datorer ombord har minst ett navigationssystem installerat – OpenCPN och/eller Transas.

Sammanfattningsvis känner vi oss väldigt trygga med vårt navigationssystem ombord. Och vår FitPC2 har överträffat förväntningarna så här långt. Den har  nästan halverat vår totala elförbrukning till sjöss och rekommenderas å det varmaste till alla som är ute efter en liten, robust och strömsnål dator till sin båt. Fem livbojar av fem möjliga.

Återkommer med en ny rapport vid 20 000 sjömil.