Med roddbåt genom kulisserna

Detta bildspel kräver JavaScript.

INDIAN RIVER, DOMINICA. Kolibrifåglarna flyger från blomma till blomma, med vingslag så snabba att vi nästan misstar dem för insekter. I strandbrynet letar vadarfåglarna efter något ätbart, och i trädtopparna sitter kungsfiskaren och sjunger sin vackraste sång – ackompanjerad av spelande syrsor och det knirkande ljudet från båtens åror. Annars bara tystnad, till och med Otto är tyst. 

Indian River är ingen stor flod, men fin. Kantad av träd med de mest fantastiska rotformationer. Och kronor som sluter sig över våra huvuden så att de bildar en tunnel, där det gröna bladverket silar solens strålar likt ett durkslag. Det är alldeles stilla. Inte en vindpust, inte en krusning. Nästan overkligt. Ja, vattnets yta är faktisk så klar att reflektionerna ibland överträffar verkligheten.

Indian River är den perfekta platsen för en stilla roddtur i gryningen. Men också för filminspelning. Flera scener från Pirates of the Caribbean utspelar sig här. Men det är svårt att föreställa sig, hur det såg ut när hela Hollywood-cirkusen intog den fridfulla floden. Vi måste se om de där filmerna. Kanske ska börja redan ikväll. Det passar bra. För nu regnar det igen, och blåser så att det knakar i ankarkättingen.

Vi har bara sett en bråkdel av det Domincas djupa skogar har att erbjuda. Men nu längtar vi efter strandliv. Har hört att det ska finnas vita, oändligt långa och närmast folktomma stränder på Barbuda. Så dit sätter vi kurs när vinden lättar. Kanske gör vi några korta stopp på vägen. Inte riktigt bestämt var ännu. Men som vanligt går det bra att följa oss på SPOT-kartan.

Har lagt till en hel del nya bilder i vårt bildgalleri på Flickr idag. Kolla gärna.

Doften av Dominica

Detta bildspel kräver JavaScript.

ROSEAU, DOMINICA. Otto för händerna till sin känsliga näsa. ”Jag luktar natuuur”, säger han med en belåten suck. Jag följer hans exempel, och känner en blandning och fuktig mossa och svavel. Doften av Dominicas regnskog – toppat med en lätt touche av myggmedel, och en fläkt av ganja från rastakillen vid bordet bredvid. Jag tar en klunk av min Kubuli, lutar mig tillbaka och försöker sammanfatta de senaste dagarna.

Till skillnad från de flesta andra öar i Karbien har Dominica inga vita stränder eller turkosa ankarvikar. Det håller massturismen på behörigt avstånd. I gengäld finns här något annat. Genuint vänliga människor, ett skönt avslappat gung och en alldeles fantastisk oförstörd regnskog som vi har ägnat de senaste dagarna åt att utforska.

Vi har vandrat på stigar som en gång trampats av förrymda slavar och smugglare. Jagat landkrabbor och fladdermöss. Balanserat på stockar och stenar, halkat på trädrötter, klafsat i gegga upp till vaderna. Ömsom klättrat, ömsom hasat oss fram längs branta bergsväggar. Fått vända om för broar som har rasat, och stora stenblock som blockerat vägen. Korsat otaliga forsar och vattendrag, och simmat i djupa raviner. Frusit och svettats om vart annat.  Badat i varma källor, duschat i vattenfall och kokat ägg i svavelstinkande gyttjepölar.

Dominicas regnskog är makalös, och nationalparken Morne Trois Pitons har till skillnad från många andra sevärdheter verkligen förtjänat sin plats på UNESCOs världsarvslita. Men ni som vill se hur det verkligen ser ut måste åka hit själva. Regnskogen här gör skäl för sitt namn, inte ens vår vattentäta kamera stod emot vätan. Så det blev inte så många bilder som vi hoppats på.

Nu hög tid för oss att vända landkrabborna ryggen igen, och återvända till det salta livet ombord. Imorgon seglar vi vidare mot den norra delen av ön.