Marlin hela veckan

Fisk på tork

Fisk på tork

MOZAMBIQUE CHANNEL. Vi har ett lite kluvet förhållande till fiske. Det är ett fantastiskt tillskott av färsk mat, men det är trots allt ett liv man tar. Vi brukar därför undvika att dra upp mer fisk än vi orkar äta. Men när vi förra söndagen håvade in en Blue Marlin på 20 kilo kände jag att vi kanske tagit oss vatten över huvudet. Saltet räckte till att torka en tredjedel av fisken. Resten klämde vi in på kallaste platsen i kylen, och sedan var det bara att börja äta. Så här gick det, dag för dag:

Söndag: Vi förstod snabbt att ”mycket fisk och lite annat” är den strategi som måste tillämpas för att vi överhuvudtaget skulle ha en chans att äta upp den här fisken. Jag inleder ambitiöst. Med en soppa bestående av 80 procent fisk, resten potatis och morötter. Hela familjen äter plikttroget, men det här var inte särskilt lyckat. Marlin visar sig vara för fast i köttet för att passa till soppa.

Måndag: Lägger redan på morgonen råa fiskstrimlor att dra i färskpressad limejuice och kokosmjölk. Dessa äter vi sedan till lunch med riven morot och äpple. Det smakar fräscht och gott. Till middag blir det Blue Marlin i gräddsås med champinjoner och lök. Och ris till det. Också det rätt lyckat, men oj vad mätta vi blev.

Tisdag: Den här dagen äter vi sen frukost och hoppar över lunchen så vi ska ha mycket plats i magen när det är dags för middag. Lagar äggnudlar med grönsaks- och fiskwok. Smakar helt ok, men faller inte Lovis och Otto i smaken. Misslyckat, utan barnen klarar vi inte det här.

Onsdag: Även den här dagen hoppar vi över lunchen till förmån för en stor middag. Men satsar istället på marlin i currysås som vi vet att barnen tycker om. Fast med mer fisk och färre grönsaker och mindre ris än vanligt. Det funkar mycket bättre. Barnen sätter i sig enorma mängder.

Torsdag: Fisken är nu fyra dagar gammal. Dags att lägga på ett kol. Gör barnens favorit till lunch – fiskpinnar med gurkmajonnäs. Serverat med riven vitkål och morot. Till middag blir det en lite lättare pastarätt med vitlök, capris och fisk. Toppat med färsk tomat och riven parmesan. En bra fiskdag.

Fredag: Fisken visar fortfarande inga tecken på att bli dålig, vilket antyder att köttet är mycket magert. Fet fisk har betydligt kortare hållbarhet. Men för att inte utmana ödet steker jag ändå det som är kvar. Sparar hälften till nästa dag, och använder resten till kvällens middag: Fisk i gräddsås med svamp, tranbär och rosmarin. Serverat med vår sista potatis. Kanske veckans godaste måltid.

Lördag: Middag på vår sista marlin. Med pasta och gräddstuvad spenatsås den här gången. Ingen höjdare direkt, men helt ok. Nu återstår bara den fisk som vi har saltat och torkat. Den är god som snacks men ersätter inte färsk fisk. Så imorgon får Otto fiska igen. För första gången på en hel vecka. Som han har längtat.

Drömfisken

Detta bildspel kräver JavaScript.

MOZAMBIQUE CHANNEL. Jag har just tagit fram skolböckerna och förberett överseglingens första mattelektion när jag hör ett bekant ljud utifrån. Knarrsignalen. Vi har fisk. Det blir full aktivitet ombord. Ludvig ger sig i kast med att veva in fisken. Jag förbereder huggkrok, kniv och skärbräda. Medan barnen vimsar runt och letar efter sina flytvästar så de kan gå ut och kolla vad det är vi har fått på kroken.

”Jag tror det är en sailfish” ropar Ludvig. Och då blir barnen ännu ivrigare. Senare förstår vi att det inte handlar om någon segelfisk utan släktingen spjutfisk (Blue Marlin). Men det kan kvitta, båda är svärdfiskar. Och de är stora. Vår firre visar sig vara 1,90 lång och väger 2o kilo. Betydligt mer fisk än vi egentligen vill ha. Men Otto har längtat efter den här dagen i tre år nu. Så det går inte an att låta den gå.

Vi ser oss förgäves om efter en kanot, någon att ge halva fisken till. Men vi på väg ut till havs, och beräknar inte gå i hamn förrän vi når Afrika. Det kan dröja en hel vecka. Det slutar med att vi klämmer in en knapp tredjedel i kylen i väntan på bättre förslag. Resten saltar vi och lägger i solen för att torka. Svärdet tänkte vi göra en märlspik av. För det heter väl inte ”marlin spike” för intet.

Det tar resten av dagen att ta hand om fisken. Så något traditionellt skolarbete blev det inte den här eftermiddagen. I förmiddags var det en grupp knölvalar som konkurrerade om uppmärksamheten. Men imorgon försöker vi igen.