Tjohoo, det regnar!

Regnmolnen drar in över Man of War Bay, Tobago

Större delen av Tobago täcks av regnskog och det har inte gått en dag utan en regnskur sedan vi kom hit. Ena stunden finns inte ett moln på himlen, men innan man vet ögat av har tunga mörka moln drivit ner från bergen och regnet är ett faktum. Ibland bara några svalkande droppar, men lika ofta ett sådant där kraftigt störtregn som vi bara upplever där hemma när det åskar.

”Synd och skam på prima dricksvatten”, tänkte vi när vi såg hur allt regnvatten rann ut genom spygatterna samtidigt som vi gick och funderade på var och när vi skulle kunna fylla våra vattentankar näst. ”Kanske dags att slå slag i saken och fixa en sådan där regnuppsamlare vi pratat om så länge”. Sagt och gjort, fram åkte symaskinen och den PVC-duk vi köpt för ändamålet redan i Spanien.

Kapten vid symaskinen

En hel dag tog det med allt måttande, mallande och syande. Men nu sitter den där. En några kvadratmeter stor triangel uppspänd mellan det inre förstaget och två vant. Vi har sytt in lite buk i duken för att vattnet enklare ska hitta fram till den genomföring och slangnippel vi har placerat i mitten. Och därifrån går regnvattnet via en livsmedelsklassad slang vidare till våra vattentankar som tillsammans rymmer 400 liter.

En regnvattensamlare är naturligtvis inte på något sätt ett tillförlitligt system eftersom det är en lösning som är helt beroende av naturens väl och ve. Men vi gillar enkelheten, att ta tillvara på det naturen ger istället för att installera ännu en dyr och underhållskrävande apparat i båten. Därmed inte sagt att vår regnuppsamlare på något sätt ersätter en watermaker (avsaltningsanläggning), eftersom vi inte kan styra över regnet.  Men någon watermaker har vi ju ändå inte råd med. Förhoppningen är dock att regnuppsamlaren ska spara oss en och en annan vända mellan brunnen och båten. Man kan ha roligare saker för än att släpa vattendunkar.

Regnuppsamlaren in action

Det finns de som menar att man inte bör dricka regnvatten, förmodligen samma gäng som inte tycker att gravida ska äta fisk. Vi skulle inte hänga upp vår vattensamlare om vi befann oss i närheten av Ruhrområdet eller Tjernobyl. Men nu är vi lyckligtvis inte där, och vattnet smakar som vatten bör – mest ingenting. Försiktighet i lagom dos brukar dock inte skada. Regnvattnet får därför, precis som allt annat vatten vi tankar, passera ett kolfilter innan det svalkar våra törstande strupar.

Tyvärr saknar vi fungerande vattennivåmätare till våra vattentankar, men det ska vi försöka fixa när vi kommer till nästa större civilisation. Förhoppningsvis redan på Grenada dit vi tänkte styra skutan näst. För nu är vi rysligt nyfikna på hur mycket vatten vår regnuppsamlare faktiskt ger (återkommer med rapport längre fram). En sak är i alla fall säker, och det är att vi redan har ändrat inställning till vatten från ovan; få saker är så upplyftande som ett rejält ösregn : )