Lucka 12: Boulder’s Beach

Liten vill bli stor, så kallar jag bilden bakom tolfte luckan i vår julkalender. Men troligen blir det inte så mycket större än så här. Den föreställer en av de utrotningshotade små glasögonpingviner som märkligt nog envisas med att häcka i området kring Boulder’s beach på sydafrikanska Kaphalvön, trots att de utgör en av de populäraste turistattraktionerna i hela regionen.
Vad ni inte ser på bilden, är alla människor som står bredvid mig och fotograferar samma pingvin som jag. Egentligen borde hela området spärras av. Men nejdå, istället har man byggt ett stort besökscentrum med souvenirbutik, lagt ut långa brädgångar som slingrar sig tvärs genom häckningsområdet och så tar man ut ett inträde där pengarna ska gå till att bevara och skydda pingvinerna. Jo tack.
Typisk sydafrikansk ”wildlife conservation”. Samma sak med många av de safariparker som finns i landet. Eller de som sysslar med att skicka ner turister i burar under ytan och lockar till sig vithajar med hjälp av blod. Och sedan har mage att kalla det ”conservation” eller forskning. Konstigt att det inte sker fler hajattacker än det gör.
Ibland känns det som den enda anledningen man vill skydda djuren är för att människan ska kunna tjäna pengar på dem ett tag till. Vi är hopplösa. Ja, jag generaliserar. Och ja, jag är en bricka i spelet. Men jag blev lite arg nu när jag satt här hemma och tänkte på det.

Se vad bilden bakom dagens lucka inte visar: Fler turister än pingviner på Boulders.

Dimma vid stormarnas kap

Kapet är rundat!

KAPSTADEN, SYDAFRIKA. I Simon’s Town blåser det jämnt, och hårt. Så hårt att det kan gå veckor innan det är möjligt att gå ut ur hamnen. Än mindre gå söderut för att runda ”Stormarnas kap”, som de gamla sjöfararna kallade Godahoppsudden. Men idag utlovas en lätt bris, så iväg bär det. Redan klockan fem på morgonen, den här chansen får vi inte missa.

På andra sidan kapet seglar vi rakt in i en vägg av dimma, och blir snuvade på utsikten under resten av dagen. Något snopet, men flera sydkapare och knölvalar har vänligheten att komma tillräckligt nära för att vi ska kunna se dem. Så mäktigt när dessa havets bjässar dyker upp ur ingenstans. Precis intill båten. Större än båten. Jag tröttnar aldrig.

Väl framme i Kapstaden kröp duken ovanpå Tafelberget in i sitt skåp igen. Så vi kunde fira rundningen med en drink i solen, innan det var dags för dagens gast att ta tåget tillbaka till Simon’s Town. Vi andra blir kvar i några dagar. För att reparera mitt kameraobjektiv. Och invänta lämpligt väder för att segla vidare. Mot Namibia. Eller direkt till Santa Helena, dit tomten lovat att leverera barnens klappar i år.

(I vårt bildgalleri på Flickr finns bilder från förra veckans besök på Godahoppsudden, med bil – i solsken. )