Villa af Kroken

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sådär, nu har vi köpt ett hus också. Ett pyttelitet grönt hus i en avkrok som heter Kroken. En liten by i närheten av Tjuvkil, strax söder om första bron ut mot Marstrand. Själva huset är litet och oansenligt, och taket läcker. Men byn är full av jämnåriga barn och det finns klippor, hav, skog, ängar och massor av lamm och hästar precis runt knuten.

På tomten står en stor gäststuga för familj och vänner, och vi har en egen liten brygga 150 meter från huset. Viken är inte djup nog för Mary, men perfekt för en liten snurrebåt som man kan använda för att fiska eller utforska skären utanför. Lockar vädret kan man utan problem ta lillbåten de fyra sjömilen ut till Marstand om morgonarna. Det är skyddat vatten hela vägen.

Vi flyttar alltså ut på landet. Men båten kommer att ligga på Marstrand. Det är inte långt. 10 minuter med bil, en kvart med buss. Jag kan använda båten som kontor ibland, för att komma hemifrån. Ludvig och barnen kan komma dit efter jobb och skola, så kan vi åka hem tillsammans. Jag tänker mig att det kan vara skönt att dra sig tillbaka till fastlandet när jetsetfolket invaderar om sommaren.

Ja, jag erkänner. Det gick fort. Och jag får ångest vid tanken på alla utgifter och åtaganden som husköpet medför. Kanske borde vi haft is i magen, hyrt något eller nöjt oss med att bo i båten ett tag. För att lära känna området, och människorna. Invänta det perfekta tillfället, närmare jobb och skola. Men va sjutton. Det kan ju dröja evigheter.

Vi har hållit ett öga på bostadsmarknaden i området hela vintern och våren. Huset i Kroken är det enda i närheten av Marstrand som varit aktuellt för oss. Allt annat har varit för dyrt, för omysigt eller legat för långt från havet. Ibland måste man bara bestämma sig. Jag har ingen aning om det var rätt beslut. Hur ska man veta det? Vi får prova helt enkelt.