bunkra

Otto sköljer den färska frukten på bryggan i Malaysia för att bli av med alla insekter. De ljusrosa runda är färska passionsfrukter.

Otto sköljer frukten på bryggan efter ett besök på marknaden i Malaysia. De ljusrosa är färska passionsfrukter.

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. ”När jag handlade frukt idag såg jag dessa och tänkte på er. En sådan kylig och blåsig dag är det kanske skönt att minnas varmare dagar. Från Anja” Så stod det på en liten lapp som låg intill tre gyllene ljuvligt doftande passionsfrukter i vår sittbrunn när vi kom hem igår kväll.

Anja är vår granne. Hon hade hittat frukterna på Möllevångstorget och tänkt på oss. En så underbar överraskning. Vi har inte sett dem i Sverige förut, bara de skrumpna brunsvarta som finns på Ica. Ute i världen är den färska passionsfrukten allt från gul till djupt violett. Lovis sken upp som en sol när hon fick syn på dem. Hennes absoluta favoritfrukt. Smaken är himmelsk. Smaken av sol och värme.

Passionsfrukt, eller maracuja som den också kallas, växer bara i tropikerna. De första hittade vi på Kap Verde för drygt fyra år sedan. Det var fortfarande tidigt på säsongen, och vi blev så förtjusta att vi köpte alla vi kunde få tag på. Doften spred sig som ett moln runt båten när vi styrde ut över Atlanten. Jag trodde då att vi hittat den perfekta frukten för långa överfarter, att frukterna i vårt nät skulle bli som de i affären i Sverige när de torkade. Men det hände aldrig, de blev dåliga på bara några dagar och vi fick äta dem i raketfart.

Sedan dess har jag alltid undrat vad passionsfrukterna här hemma behandlas med för att hålla så länge, men jag antar att jag inte vill veta. Nu vet jag i alla fall var man kan få tag på färska. På Möllevångstorget så klart, landets bästa torgmarknad. Det är bra, för Lovis önskar sig fler till sin födelsedag om några veckor. Vi får hoppas de går att få tag på då.

Att få strosa runt på lokala marknaden än en av de saker vi saknar mest från vår resa. De nya dofterna, smakerna, folklivet. Det finns inget bättre sätt att upptäcka en ny plats efter många veckor till havs. Vi fick snart för vana att smaka all lokal frukt. Många sorter var helt nya för oss, en del hade vi bara sett i konserverat eller torkat tillstånd förut. Alla var inte lika goda. Men det var alltid lika roligt att prova.

Mest spännande var fruktutbudet i Sydostasien. Jag gästbloggade för försäkringsbolaget ERV på den tiden, och skrev ett inlägg om jackfruit, langsat, mangostan, rambutan och roseapple – fem nya favoritfrukter vi tidigare aldrig hört talas om. Hur många av dem känner du till?

ERV-bloggen: Fem frukter vi inte visste fanns

Utbudet är stort i de sydafrikanska mataffärerna.

SIMON’S TOWN, SYDAFRIKA. Det sägs att Sydafrika är ett av världens billigaste och bästa länder för att bunkra mat, och det kan nog stämma. Utbudet är fantastiskt jämfört med vad vi är vana vid, och priserna humana. Bäst sedan Panama, utan tvekan. Båten är som vanligt full till bredden, men det går alltid att klämma in lite till. Det gäller att passa på. Man vet ju aldrig när nästa möjlighet ges. Ibland kan det dröja flera månader.

Så jag har vänt ut och in på halva båten. Rensat, städat och inventerat. I dagarna tre. Från tidig morgon, till sen kväll. För att göra mer plats. Och igår bar det av till stormarknaden. Ludvigs pappa gjorde oss sällskap, han bara skrattade och skakade på huvudet. Hade aldrig sett någon handla så mycket mat i hela sitt 72-åriga liv, och då var det ändå bara första lasset. Barnen tyckte det var farfar som var konstig, för dem var detta som vilken storhandling som helst. Det är ju så här vi brukar göra.

Utrymmesbristen bjuder visserligen på vissa utmaningar ombord. Men vi börjar så sakteliga lära oss vad som går åt, och inte går åt. Och hur maten bör förvaras för att inte hålla så länge som möjligt. Om detta har jag skrivit en hel del i en artikel i senaste numret av tidningen Praktiskt Båtägande. Den innehåller massor av matnyttig läsning även för landkrabbor, så spring och köp.

Tidigare blogginlägg på temat Mat Ombord