Ännu en dag på jobbet

Dagens skörd

Ludvig och jag har blivit inbjudna till vernissage, som avslutning på en ovanligt skön dag på stranden.  Det är Lovis och Otto som visar upp sin senaste snäckkollektion.  Stranden här på Robertson Island i Bay of Islands består helt och hållet av snäckor och stenar. Och urvalet är enormt.

Det är en vacker samling barnen har fått ihop. ”Får vi behålla alla?” frågar lille Otto ivrigt när hans pappa berömmer deras urval. ”Du får fråga Marys snäckkonstapel?” svarar Ludvig oss passar pucken till mig med ett leende. Som vanligt.

Med en suck tar jag på mig den grymma konstapelhatten och väljer ut ett tjugotal snäckor som ska få följa med till båten för en andra gallring. Barnen tittar på mig med bedjande ögon, men jag är stenhård. Det är en otacksam, men viktig roll jag har. Och jag tar mitt jobb på fullaste allvar. Utan snäckkonstapel hade båten sjunkit vid det här laget. Snäckor är nästan de enda souvenirer som vi tillåter oss att ta med hem till Sverige.  Men vi har redan en hel hink full, och då har vi bara kommit halvägs på vår resa runt jorden.

Jag sorterar bort ännu ett par vackra kammusslor. Men då får Lovis nog, ger mig en ond blick och säger surt: ”När jag blir stor, och seglar jorden runt med mina barn då ska jag minsann inte ha någon snäckkonstapel på min båt. Så det så.”

Stackars barn …