Vardagslyx

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Vi har varken dusch eller varmvatten ombord. Under resan badade vi oftast i havet, och här hemma använder vi hamnens duschar. Men miljön i hamnbyggnaden är steril och värmen funkar sällan som den ska. Så när barnen var små värmde vi istället vatten på spisen, och lät dem bada i en balja på salongsbordet – som i videoklippet ovan. Det kändes mer mysigt och ombonat så. Om än lite blött, och omständligt.

Jag har just insett att det här är vår sista vecka som båtboende, och det är inte utan att jag blir lite nostalgisk när jag tittar på gamla videoklipp som det här. Mary af Rövarhamn har varit vårt hem i 13 år. Barnen har aldrig bott på land. Vi har uppskattat det enkla livet, friheten och närheten till varandra. Men det också lätt att romantisera om att bo på en båt. Alla mynt har två sidor. Just nu längtar hela familjen efter lite mer svängrum.

Förhoppningen är att segla upp till Marstrand direkt efter midsommar – om vädret tillåter. Väl där flyttar vi in i vårt gröna lilla hus, med varsitt rum till barnen och en alldeles egen dusch. Det kommer kännas helt obeskrivligt lyxigt.

Familjen Snigel längtar ut

La Familia

Foto: Andreas Pastor

När vi seglar får vårt boende en mening. Då blir vi som sniglar. Vi färdas sakta genom landskapet med vårt hus på ryggen. Fria, men ändå alltid hemma. Nåja, ska man vara riktigt petig har vi ju huset under oss, inte på ryggen. Men i övrigt är likheterna slående. Det bästa är att vi slipper att släpa på tung packning, och vi glömmer aldrig något hemma.

Men just nu seglar vi ingenstans. Snart mars och fortfarande fastfrusna i isen. Frihetsberövade sedan flera månader tillbaka. Längtar ut. Längtar bort. Håller ut. Inom kort …

Mot ”välmenande tanter” hjälper ingen flytväst …

De stackars barnen ...

De stackars barnen …

NORRA FISKEHAMNEN, LIMHAMN. Men ni ska väl ändå inte bo kvar på båten, nu när ni väntar barn? Vi fick frågan från flera håll. För vilka ansvarsfulla föräldrar kan låta sina barn växa upp på en båt? Barn behöver ytor, egna rum, trädgård. Barn behöver leksaker. Jättemånga. Var ska de få plats? Stackars barn! De kommer att bli avundsjuka på andra barn. Jämföra. Känna sig annorlunda, utanför. För att inte tala om hur sjösjuka de kan bli. Och tänk om de trillar i sjön? Gud bevare.

Farhågorna från vår omgivning var under de första åren så många att vi under de första åren som båtboende föräldrar oroade oss mer för risken att våra barn skulle bli bortförda av socialtjänsten än för att de faktiskt skulle trilla överbord. För mot ”välmenande” tanter hjälper varken flytväst eller livsele …

Lyckligtvis har opinionen vänt under senare år. Kanske för att vi har bevisat att det går. Att det finns mer än en väg i livet.