Bäverjakt på Härmanö, del 1.

Bävrar. En gnagare med jättelika tänder och paddel till svans. Ett djur som lever i de djupaste värmländska skogarna, men som jag själv bara sett på tecknad film. Ja, ungefär så var min syn på bävrar tidigare. Tills några vänner en dag sa att de sett spår av bävrar på Härmanö utanför Orust. Kunde det verkligen vara möjligt.

Fin strand på insidan av Härmanö, kan det varit här bävrarna steg iland?

Den gångna helgen var det dags att undersöka saken närmare. Vi mötte upp resten av bäverpatrullen i Gullholmens gästhamn, snörade kängorna och laddade ryggsäcken med lunch och tre fikor för en heldag på bäverspan.

Våra guider för dagen färskar upp minnet. Var låg nu den där bäverdammen?

Efter några kilometers vandring genom gullvivetäckta skärgårdsängar svängde vi in i skogen. Och där, en bit upp på ön, där låg den. Dammen där bävrarna skulle hålla till.

Bäverland

Jag såg mig tveksamt om. Kunde detta verkligen vara rätt? Men då såg jag det, det första avgnagda trädet. Och där, ett till. Minsann. Hela området visade sig vara täckt av stubbar och fällda träd.

Omissigenkännliga spår.

Här fanns också imponerande samlingar av spillning. Märkligt lik älglort. Så antingen påminner bäverns spillning väldigt mycket om älgens, eller så är det här Härmanös älgar brukar samlas vid bäverdammen för att dricka och göra sina behov. Det första kändes troligare. Finns det ens älgar på Härmanö, någon som vet?

Vems bajs?

På några platser kunde vi se hur bävrarna byggt dämmen för att reglera vattennivån i sitt bo. Ingången ligger tydligen under vattnet, och så vill de att det ska förbli. Det fanns flera dammar med olika vattennivåer i området.

Vattenståndet till höger om dämmet är en halmeter högre än till vänster.

Bävrarna på Härmanö kom tydligen simmandes från grannön Lavön så så sent som 2005. Idag lär det finnas flera bäverfamiljer på ön. Tyvärr ser vi inte en endaste trots att hänger kvar i området halva eftermiddagen.

I väntan på bävern.

Kanske var vi inte tillräckligt tysta. De är tydligen ganska skygga. Eller så låg de inne och kurade med sina ungar. De föds i maj. Men det mest troliga är nog ändå att vi var där fel tid på dagen. Senare förstod vi att de ses bäst tidiga morgonar och sena kvällar. Vi googlade lite. Det borde vi gjort innan.

Dränkta björkar i bäverdammen, vackert på sitt sätt.

Visste du att …

  • Bävern är Sveriges största gnagare.
  • Bäverns tänder slutar aldrig växa.
  • De använder sin platta svans som paddel när de simmar.
  • Bäverns päls är mycket tät. På en cm2 finns 23000 hårstrån (människan har 600).
  • Bävern kapar träden för att komma åt grenverket.
  • Grenarna används för att bygga dämmen och hyddor.
  • Bävern kan klara sig under vattnet i 20 minuter.
  • Ev bäver kan gnaga av ett 25 cm tjockt träd på fyra timmar.
  • Gället från bäverns analkörtlar anses ha en läkande och potenshöjande effekt.
  • Bävrarna var helt utrotade i Sverige i slutet på 1800-talet.
  • Idag finns nästan 100 000 bävrar i Sverige.
Stigarna får flyttas och landskapet förändras allt eftersom bävrarna bygger nya dammar.

Fascinerande djur ändå. Vi har bestämt oss för att segla tillbaka i höst igen. Bara vi, i skymningen, tysta som möss. Då minsann, då minsann ska vi hitta de där bävrarna, och se årets bäverungar leka i dammen. Så får det bli. Återkommer med en ny rapport då.

Besviken Otto påbörjar den långa vandringen hem till båten. Men nästa gång, då minsann.

7 reaktioner på ”Bäverjakt på Härmanö, del 1.

  1. Trevlig berättelse och fina bilder!
    I Mälaren, där vi har seglat under många år, är det mycket vanligt med bäver på småöarna. Tidigt på våren innan lövsprickningen, kan man se rena ”skogsavverkningen”, när man seglade förbi. Otto, bättre lycka i höst!
    Rune, Sigtuna

    Gilla

    • Där ser man. Ja, finns det 100 000 så måste de ju nästan finnas lite varstans. Har ni sett själva bävrarna någon gång eller bara deras efterlämningar? /Linda

      Gilla

      • Vi har flera gånger sett bäver från båten när vi seglat nära någon ö, men aldrig (vad jag kommer ihåg) sett någon när vi vandrat på land. På SiBK:s klubbholme (Landholmen N59 25.958 E17 44.034) var man glad över bävrarna då dom höll efter all lövsly som annars fick röjas för hand. Ett intressant inslag för oss på våren var Fiskgjusen. Att studera deras bon (ofta i toppen av en gammal tall) och sätt att fiska var rogivande, allt från sittbrunnen i en mälarvik! Tips: Göta kanal-Södertälje-Mälaren-Sthlm-Skärgården-Gotland-Öland-Karlskrona-hem. Garanterat mycket att uppleva!/Rune

        Gilla

      • Ja, just det. I sötvatten kanske man ser dem så klart lite oftare. I saltvatten simmar de visst bara till nöds. När det måste flytta eller så. Och ja, sträckan Stockholm-Blekinge är fin. Där har vi seglat några gånger. Men den där Göta Kanal sparar vi på lite 🙂 /Linda

        Gilla

  2. Visste ni att efter isen lagt sig på dammen o ch blivit tjock och fin öppnar bävern dämmet och sänker nivån i dammen ca20cm och får på så vis en fin vinterhemvist tryggt från rovdjur och bitande stormar under det tjocka islagret. Därför fäller bävern mycket träd ut i dammen under hösten för att på så sätt ha ett fint vinterföråd med feta knoppar och saftig bark under den skyddande isen. Fantastiska djur.

    Gilla

  3. Hej
    Vill man se bäver så kan jag rekomendera en tur i kanot på Valboån mellan Viksjön och Ellenösjön.

    Ligger en bit söder om Färjelanda och är klart värt en tur. Bäst tiden att se bäver är i slutet på maj eller i juni.
    Aktiviteten börjar någon timma innan skymning.

    Har en lite film från förra året när jag och sambons dotter paddlade där.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s