Drömmen om en egen båt

Midsommardans

Mot nya äventyr

Lovis har länge sparat till en egen båt. I våras hittade vi den på Blocket. En gul Optimist på Instön, inte långt från där vi bor. 5000 kronor skulle de ha. ”Men jag har bara fått ihop 4187 kronor sa Lovis och såg nedslagen ut. ”Då får du väl pruta”, sa jag. Sagt och gjort. Det var värt ett försök.

”Åh, nej. Det fulaste tricket i boken”, utbrast säljaren när han såg den 10-åriga lilla flickan komma där med sparbössan under armen.  Men det funkade. Efter en stunds förhandling hade hon fått ner priset till 3500 kronor. Ja, hon måste ju förstås ha lite pengar över till disco och sådant.

Glad i hågen sprang hon in köket och berättade om sin båt. ”Midsommardans heter den mamma. Den är jättefin.” Och jo, båten var fin. Gul och fin. Bara några smågrejer som måste fixas, annars bra. Men tajmingen var dålig. Vi hade fullt upp med att förbereda huset för försäljning.

Dagarna gick, och dagarna blev till veckor. Aldrig fanns det tid att greja med Lovis båt. Till slut slutade hon fråga, stackars flicka. Midsommardans bara låg där i källaren, och glömdes nästan bort. Ända tills huset skulle tömmas och båten måste flyttas. Då tändes nytt hopp i flickans blick.

Vi fick lägga Lovis Optimist vid Marstrands Segelsällskaps slip, och väl där lyckades hon få båten hyfsat seglingsklar och sjösatt med hjälp av seglarskolans unga instruktörer. Så förra veckan bar det äntligen av, ut genom hamnen och vidare söderut.

Jag förstod på instruktörernas blickar, att Lovis aldrig skulle vinna några kappseglingar med den där båten. Men Lovis bryr sig inte det minsta om att komma först. För henne är båten en symbol för frihet. Hon vill göra egna utflykter, packa picknick och utforska små kobbar och skär.

”Nå?” frågade jag efter premiärturen. Men jag behövde inget svar. Ungen strålade som en sol. Äntligen var hon kapten på sin egen båt.

20 reaktioner på ”Drömmen om en egen båt

  1. Åhh:)! Jag känner verkligen igen känslan! Min första båt var också en Optimist. Blå.
    Hälsa och gratta till årets bästa köp!

    Gilla

  2. Jag behöll min optimist tills jag var 17 år. Den låg så till att jag kunde cykla till den, hämta alla grejer i ett förråd och så själv putta ner den i vattnet. Det var frihet! Ibland fick mamma eller en kompis följa med på en tur. Att kappsegla gillade jag inte. Jag ville njuta av naturen. Ha det så bra därute!

    Gillad av 1 person

  3. Helt underbart! Jag har mött några barn som sen blivit som Lovis i mitt jobb som förskollärare och det är något visst med dem 🙂 Förmågan att hitta vad man verkligen vill, sikta på det och kämpa för det på ibland krokiga vägar, det tror jag är bättre egenskaper för framtiden än vad vi kan ana 🙂

    Gilla

  4. Att få äga en optimistjolle var även våra pojkars dröm och det blev till slut 2 st jollar, som utforskade vår sjö under flera år. Den äldste sonen lärde sig faktiskt att segla på just Marstrand. Eftersom Lovis har tillbringat så många dagar på sjön så förstår jag att hon längtade efter sin egen båt. Härligt när drömmar kan bli sanna. Lycka till som kapten på din egen båt Lovis.

    Gilla

  5. Åh va roligt för Lovis! Grattis till henne för sitt första båtköp!
    Känner så igen mig i den tösen. För sisådär 15 år sedan var jag också den flicka som stod där med min sparbössa och skulle köpa min allra första båt, en optimist. För egna pengar! Vilken lycka! Vilken frihet! Vem brydde sig om att komma först, nu kunde man ju upptäcka hela världen (de var ju iallafall så de kändes), mamma tyckte att jag kunde börja med de närmaste öarna i viken. Och det var ju så det blev, jag var hellycklig över att ha tagit mig till en ny plats för eget segel.
    Nu sitter jag här i min fjärde segelbåt som också är mitt hem. Lyckan och frihetskänslan är större än någonsin. ⛵
    Det är så kul att följa Lovis och se vad hennes drivkrafter kommer att leda henne 😀
    Segla lungt! ⛵

    Gilla

Lämna en kommentar