När Mary mötte Helga

S/Y Mary 14 kommentarer
Mary i lä av Carlstens fästning.

Mary i lä av Carlstens fästning.

MARSTRAND, BOHUSLÄN. Jag brukar sitta på båten och jobba om dagarna, för att komma hemifrån. Men på sistone har det blåst så mycket att det varit jobbigt att vara ombord. Vår brygga är helt öppen mot sydväst, och det har visat sig vara därifrån stormarna kommer så här års. Det har ryckt och slitit i båten på ett så obehagligt sätt att jag inte har kunnat koncentrera mig på att jobba. Så jag har valt att stanna hemma istället.

Varje gång ett nytt oväder har dragit fram över kusten har jag försökt intala mig själv att det går nog bra, det där fixar Mary. Ludvig har varit där och sett till henne ibland. Medan jag har stoppat in öronpropparna, och lämnat henne i sticket. Så som bara en svikare gör. Någon som svikit en god vän, någon som alltid funnits där för dig när du behövt henne som mest.

Ja, Mary har nog känt sig lite åsidosatt på sistone. Det där huset kräver ju onekligen en hel del uppmärksamhet. Men efter en titt på väderprognosen bestämde vi oss för att det var hög tid att göra något åt situationen. Så igår jag gick med bestämda steg upp på hamnkontoret, och frågade om vi inte kunde få lägga oss i gästhamnen på Marstrandsön istället. Nu på vintern, när det ändå inte kommer några gästande båtar. Och jodå, det gick faktiskt för sig.

Eftersom det igår var enda lugna dagen på flera veckor, så vi passade på att flytta båten på en gång. Och tur var det. För imorse kom stormen Helga på besök. Vid lunchtid blåste det närmare 40 sekundmeter i byarna. Orkanstyrka, betydligt värre än prognostiserat. Vilda vågor dundrade hämningslöst in mot kusten. Från sydväst, ännu en gång. Vad som hänt om vi legat kvar vid vår gamla brygga vågar jag inte ens tänka på.

Saltvattendimman låg så tung över kusten att vi fick använda vindrutetorkarna på bilen ut till Marstrand. Färjan fick köra på tvären, och skolbarnen fick stanna inne på grund av flygande takpannor. På Ludvigs jobb flexade fönstren så mycket att de fick de stötta upp dem med balkar. Och kanske värst av allt, stora granen på Marstrandsön förlorade sin stjärna.

Och Mary då? Hur gick det för henne? Ja, en kompis som är uppfödd här ute sa att han aldrig sett så stora vågor gå in i hamnen. Så det var inte utan jag var lite orolig. När vi kom fram till färjeläget blåste det så mycket att jag behövde två händer för att få upp bildörren. Men när jag lyfte blicken kände jag lugnet sprida sig i kroppen. Det gick knappt en krusning på vattnet vid Marys nya brygga. Ja, det ryckte lite fram och tillbaka när dyningen rullade in, men båten låg helt i lä från den rasande vinden.

Jag tog färjan över.  Drog några extra tampar, satte på en kopp te och bestämde mig för att stanna ombord. Nu har vinden mojnat till mer normala 15 sekundmeter, fotogenlampan är tänd och barnen sover i sina kojer. Vi stannar ombord inatt. Ärligt talat så undrar jag ofta vad vi skulle iland och göra. När vi har det så mysigt här på vår båt. Nåja, vi svek i alla fall inte – inte när det verkligen gällde.

 

14 reaktioner på ”När Mary mötte Helga”

  1. Vilken tur att ni hann flytta henne!

    Jag kikar in här ibland. Jag är så glad att du har fortsatt skriva efter att ni kom tillbaka. Bloggen är fantastisk. Sluta inte, okej?

    Gilla

    Svara

  2. Usch, det ger oss lite dåligt samvete för stackars Olivia på Styrsö.. Hon står visserligen på land men behöver ändå mer omsorg än vad vi ger henne just nu.. 😦 Tror vi får åka över en sväng!
    Kram på er!

    Gillad av 1 person

    Svara

    • Hej kära ni. Olivia har det säkert bra där hon står. Det ryktats att ni blivit tre. Stort grattis. På söndag bjuds det på glögg hemma hos oss i Kroken. Det vore trevligt om ni ville komma och visa upp lillgasten. Kram. /Linda

      Gilla

      Svara

  3. Jösses vad det verkar ha blåst och stormat upp i Norden! Då Gorm höll på blåste det faktiskt ordentligt här i Bayern också, vet inte om det var typ ”svansen” på stormen som låg här. Vi har dock varken så mycket hav, sjöar eller skog så det var mest soptunnor som flyttade runt en del i kvarteret 🙂

    Gilla

    Svara

  4. Förstår att det kan blåsa rejält på västkusten! Skönt att ni fått flytta till en lugnare hamn. Vi har förstås lugnare väder här men igår eftermiddag blåste det ändå bra med vita gäss på vattnet och vatten som sköljde tvärs över våra bryggor hela tiden. Freedom är lättgungig även i stiltje men tar blåst och vågor ganska bra, särskilt när vinden kommer från det hållet som den gjorde igår. Vi surrade fast grillen bättre (den har vält några gånger) och kollade tamparna, sedan kröp vi in i båten och myste 😉

    Gilla

    Svara

  5. Skrev precis en lång kommentar men kan inte se den? Kolla gärna i skräpposten.., (Testar nu utan att ange hemsidan, ibland går det lättare då…)

    Gilla

    Svara

  6. Oj vilken tur ni hann flytta på Mary.

    Och fick en mysig kväll/natt ombord. Höra hur de viner utanför. Sitta i lä och se på vattnet.
    Havet e mäktigt när de är blåser orkanvindar.

    Kramar i blåsten.

    Gilla

    Svara

  7. Ni verkar alltid ha det så mysigt vilket väder det än är,tänk om man fick vara ung en gång till då vet jag precis vad jag skulle göra med barnen.Inte för att de inte har haft det bra tillsammans med oss sina föräldrar men skulle kanske ha tagit dem en putt högre,och rest lite mer och inte bara sett så mycket till karriären.Nu gör de mycket själva med sina barn och vi står brevid och ser på.:-)

    Gilla

    Svara

  10. Det var ett tag sedan jag kikade in här. Jag var orolig ifall du lagt ner bloggandet. Jag glömmer aldrig de underbara stunder jag fick tillbringa framför teven och vara med på er resa. Har undrat så hur ni har acklimatiserat er? Går det bra för barnen? Oftast brukar de anpassa sig lätt vid nya miljöer men det är nog skillnad att leva på land från att fått vara ute till sjöss. Kommer ni att filma ifall ni åker iväg på längre turer? Åh, vad jag önskat att jag haft modet. Jag får leva mina drömmar genom era. Må så gott. /Ann.

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar