Världsomseglingens sista solnedgång till sjöss.
KATTEGATT. Vi har just tittat på solnedgången tillsammans, så som vi brukar göra till sjöss. Seglen är spirade och kursen är satt på Öresund. Det är dags för resans sista nattsegling. Och ärligt talat, det känns något alldeles förfärligt vemodigt. För hur spännande det än ska bli att komma hem, så är detta också slutet på en mycket speciell tid som Ludvig och jag har fått uppleva tillsammans med våra barn. En tid som aldrig kan komma tillbaka igen.
På måndag går Ludvig till jobbet, och jag ska lämna barnen på skolan. Familjen splittras, och friheten att ta dagen som den kommer är över. Blotta tanken får stora tårar att rulla ner för mina kinder. Jag går ut för att ta ett djupt andetag, torkar tårarna och fyller mina lungor med frisk luft. Då får jag syn på Ludvig och barnen, som sitter där och läser kvällssaga i skenet av en pannlampa. Då börjar tårarna flöda igen.
Jag kommer sakna det här livet.
Mary af Rövarhamn 
Jag förstår din ledsenhet och jag känner mig också ledsen för jag kommer att sakna er och att följa era upplevelser. Tack för allt fint som ni delat med er och ditt fina sätt att förmedla det. Jag önskar er lycka till med allt i ert nya liv i land. Ser fram emot att få se er på tv 🙂
GillaGilla
Men det finns ju egentligen bara NU.. och som ni har levt i nuet ! Som ingen annan familj jag känner i alla fall.
Så roligt med TV-serien, det ska bli ett nöje att följa er. Varma kramar, välkomna till ett nytt liv här och nu!
Varma välkomsthälsningar
Heléne Thomas Milla o Milou !
GillaGilla
Jo, det har ni förstås rätt i. Men ibland måste man tänka lite bakåt och framåt för att nuet ska bli bra : ) /L
GillaGilla
Jag kan verkligen förstå ditt vemod över att resan närmar sig sitt slut. Jag har följt er och eran fantastiska resa i ett par år och tycker mig kunnat läsa mellan raderna senaste tiden att det, med all rätt, funnits lite ångest för att komma hem. Det är givetvis helt omöjligt att inte känna så men jag tycker också att ni ska var enormt stolta över det ni har gjort. Ni har gjort det där som många av oss andra bara drömmer om men aldrig gör!
Jag skulle vilja tacka er för alla fina berättelser och skildringar från världens alla hörn och tack för att vi fått följa er på denna fantastiska resa.
Så sträck på er, var stolta och låt tårarna rinna! Tack!
/Henke
GillaGilla
Jag vet, det kändes hemskt.. Och vi var ändå bara ute ett år. Jag kommer ofta på mig själv med att sakna att inte spendera dygnets 24 timmar med Petter. Att fastna i ekorrhjulet..
Men det kommer nya äventyr, som visserligen är annorlunda och inte kan jämföras med detta fantastiska, men ändå spännande! Och det är underbart att träffa sina långseglarkompisar och prata minnen eller bara hänga tillsammans. För dom vet hur det var. 🙂
Det blir bättre. Det blir bra!
Stora kramar!
GillaGilla
Ja, jag fick tokångest efter två veckors underbar segling med barnen på Åland nu i somras, så jag fattar magnituden på det vemod ni känner nu när ni kommer hem efter fyra års tajt gemenskap och alla plötsligt försvinner iväg till skola och jobb etc. Men att detta är något ni aldrig kan göra igen köper jag inte. Allting går, det har ni ju själva bevisat. Här är länken till Skolverkets sida om distansundervisning. Bara att spara ihop en ny sudd pengar och ge sig ut igen, med skolans välsignelse 🙂
http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2083
GillaGilla
Fast barnen blir aldrig så här små igen. Nästa gång skulle de bara längta hem. Efter vänner, fotboll, internet eller vad det nu må vara de kan tänkas vänja sig vid och inte vilja vara utan. Men visst, det finns mycket annat skoj man kan hitta på. Vi kommer på nåt … /L
GillaGilla
Hmmm, jag tror att ungarna oavsett hur gamla de blir så kommer de att ha minnen av dessa år (mer eller mindre).De har fått en livs-bag som de kommer att ha med sig och inte kommer att glömma (i stort i alla fall).
Och vem vet, de kanske drar i väg med sina relationer på något sätt till någon stans i världen. Ni kommer att bli avundsjuka och hittar på ert sätt att ta detta på ett uppmanande sätt att nå nya upplevelser. Sen kommer ni att sammanstråla med era barn på något av era waypoints efter denna resa 🙂 .Ok ge detta några år så skulle det inte förvåna mig. :-)) .
Med andra ord: vi är inte mer än någon typ av aktion inte så långt borta från varandra runt klotet och det är väl er resa med vad ni har delgivit oss ett gott bevis för. Här måste jag också säga att er internet-sajt av er resa är ett av de bästa dokument som har skrivits på internet inom denna kategori. Inte alls förvånad av er utmärkelser.
Igen, välkommen hem till Sverige och jag tror att vardagen de närmaste åren kommer att bli som för oss alla andra 🙂 . (men med betydligt mycket mer intryck och sen känslorna för era barn) /ts
PS
Kan inte närvara vid er ankomst till Malmö men det blir säkert ett gott mottagande ändå 😉
GillaGilla
Hej och VÄLKOMMEN hem! Jag tror att ni har nog ungefär samma känslor som när ni drog iväg. Men det är klart att det ni såg fram emot var så mycket större och på ett visst sett målinriktat. Nu är ni på väg hem till en ny vardag som naturligtvis blir mer inrutad. Ni skall se att det ordnar sig det med, om inte annat ta båten och dra igen 🙂 .
Ett stort tack för alla era berättelser om allt o/möjligt och vad jag förstår så är inte allt över än, Tydligen finns det mycket i bagage-säcken som ni kommer att packa upp och delge oss! Naturligtvis så skall jag inte missa TV-inslagen.
Lycka till med er nya fas i livet!
GillaGilla
Märkligt det här! Har aldrig träffat er, känner inte, ingen aning om vilka ni är egentligen, men efter att ha följt er sedan resans start så känns det som att jag varit med i er båt hela vägen. Undrat över hur överseglingarna går, oroligt surfat in på sidan flera gånger i timmen när ni ska segla vid något oroligt område. Jag har lärt mig så otroligt mycket av er: inte bara ren fakta som ni så fint delat med er utan om livet, familj, barn och hur man kan välja att leva. Tack för att jag fått tagit del av ert äventyr – det har varit fantastiskt och även om jag egentligen inte har nån aning ( som jag skrev i blrjan) så bara rullar tårarna ner gör min kind när hag läser detta inlägg. Snörvlandes : är det slut nu? Hur blir omställningen för barnen? Vad händer nu då? Det knyter sig i magen och jag känner mig bara så ledsen för att ”vårt” äventyr är slut…. Välkomna hem och lycka till!!! Lova att berätta när serien sänds.
GillaGilla
❤
GillaGilla
Just den här tiden kan ju inte komma tillbaka, men ni kan skapa er en liknande tid igen. Såklart att ni inte kommer hoppa in i ekorrhjulet och köra på till pension – det verkar inte vara eran grej. Även om den här fasen av livet är slut (och tro mig – jag förstår verkligen tårarna) så kommer ni skapa nya äventyr. En ny idé kommer snart och jag är säker på att ni är den familj som faktiskt kan förverkliga den!
Tack för att ni har låtit oss hänga med på er resa hittills – bästa bloggen nånsin!
GillaGilla
Tack för att ni delat med er av er resa! Fortsätt gärna blogga om hur omställningen går! Kram
GillaGilla
Här sitter jag och är tillräckligt knäckt över att börja jobba efter 5 veckors semester, kan inte ens tänka mig hur det skulle vara efter 4 år.
Hade inte kaptenen en oanvänd kostym som han kan ha på jobbet till han får lön och har råd att köpa nya kläder 🙂
GillaGilla
Vilken utmärkt idé. Den hade jag nästan glömt bort, har legat vakuumförpackad i ett skåp i akterhytten under hela resan. /Linda
GillaGilla
Välkomna hem. Ett äventyr tar aldrig slut, det transformeras till ett nytt. Med kanske helt andra utmaningar än det tidigare.
Men främst ett stort stort tack för de här åren och för all text, inspiration och den glädje det har gett mig att läsa om er familj och era äventyr.
GillaGilla
Förstår era tankar för en stor omställning och för oss, som följt er dagligen, försvinner en av dagens absoluta höjdpunkter. Går nu ner till båten i Barsebäckshamn och ger mig ut, för att försöka möta er. Tack för en fantastisk resa och inspiration.
GillaGilla
Har just lagt till i Kyrkbackens hamn, har ju lovat att inte komma hem förrän på lördag : ) /Linda
GillaGilla
Jag såg det – men jag ligger i startgroparna
GillaGilla
Välkomna hem och stort tack för att vi fått följa er otroliga seglats! Jag hoppas verkligen att ni kommer fina ro och plats i den nya vardagen, även om det kan ta en dag. Ser fram emot att läsa hur ni upplever att komma tillbaka in det svenska samhället. Jag tror att ni som nu har andra infallsvinklar på livet kan ge oss andra bra tips! Hälsningar Charlotte
GillaGilla
Välkomna hem!
Vad skall jag göra nu? Inga uppdateringar på ”Båtar på havet” sidan på http://www.jrsk.org. Inga glada tillrop på satellit sms. Ingen anledning att mejla Väder-Anna för att få en väderprognos. Ja jag får väl gå ut och sensommarkratta i trädgården 😉
Kram på er alla fyra och som sagt varmt välkomna hem!!
Gunnar
på
Grötö
GillaGilla
Haha, fortsätt gärna med dina glada tillrop. Vi ser framemot den dagen vi får träffa dig i verkliga livet. Kram, och tack för allt. Du är en stjärna. /Linda
GillaGilla
Se det inte så, även om jag förstår att det måste va sjukt tufft att gå tillbaka till normaliteten. Se det som att du å Ludde fått spendera nästan 40 timmar MER med era barn än oss vanliga svenssons som lämnar dem på skolan motsvarande tid. 40h per vecka i 4 år motsvarar Över 8000h MER med era barn som gett dem ett otroligt band till er inom familjen som är få förunnat. Detta kommer ni alla 4 bära med er för resten av ert liv.
GillaGilla
Klart du har rätt. Och vi är faktiskt ganska spända och förväntansfulla på vad som ska hända nu. Ses snart/ Ludvig
GillaGilla
Välkomna hem! Jag tror jag förstår hur du känner. Ni har verkligen gjort något speciellt och det kommer ni alltid ha med er i framtiden. Ge hela familjen en kram från oss i Kapstaden
GillaGilla
Tack för kramen Harald 🙂 Hoppas vi ses snart. /Ludvig
GillaGilla
Manga oroar sig for de tva barnen nu nar det okanda ”hemma” i Sverige nalkas. Men troligtvis helt i onodan – barnen ar nastan utan undantag de tuffaste i katastrofer. T.ex. i katastrof-omraden med jordbavningar oversvamningar och mayhem -TV och andra bild-media maste skrika till barnen att sluta skratta och le! Det liksom forstor deras foto-repotage. Vuxna daremot har ett helt annat perspecktiv pa tilvaron. I den man jag oroar mig, sa inte ar det for de tva sma…
GillaGilla
Inte minsta orolig för barnen. Flexiblare små varelser finns inte. /L
GillaGilla
Hej
Jeg har också följd er hela vägen, men mest på början och slutet. På nåt sätt känns områden jag känner till mere närvarande än Söderhavet. Hoppas ni fortsåtter skriva om nära äventyr och vi kanske ses i nån hamn i Öresund.
S/YLitorina, Kastrup
GillaGilla
Hej.
Tack för all inspiration, alla drömmar & i viss mån oro när det varit tyst lite ”för”länge från er. Kommer att sakna det självklara att på morgonen gå in på er blogg & kolla hur långt ni kommit när ni varit ute till havs och att läsa om era upplevelser. Märkligt att man kan inbilla sig/känna som att man känner er trots att våra vägar aldrig har korsats, än iaf. Tack för denna tiden & hoppas vi ses i någon hamn.
Kram/ Jonas
GillaGilla
Hej. Vilken fantastisk läsning ert äventyr har varit. Och inte minst alla fina bilder. Jag har följt ert äventyr länge och det blir lite tomt nu. Jag kan känna igen känslan från er sista natt. Jag fällde själv en tår när vi lade till efter våra fyra veckors segling denna sommar. Finns inget bättre liv än båtlivet.
Ha det fortsatt bra!
Många hälsningar från Rikard Söderberg.
GillaGilla
Att trycka ‘s’ och ‘y’ på tangentbordet och bli skickad till ‘symary.com’ har varit en daglig ritual det senaste året… Sedan har jag läst mig bakåt.. Vilket underbart och fantastiskt livsäventyr ni gjort. Trots vemod och tårar över att det kommit till sin ände kan ju aldrig minnena, erfarenheterna och sammansvetsningen försvinna! Tack som tusan för att ni delat med er; fantastiskt! Stort lycka till med ert nya äventyr; det mer ‘vanliga livet’; blir bra det också!
Ha det gott! Många hälsningar/Titti
GillaGilla
Tack för att vi fått följa följa er här via bloggen på er fantastiska resa. Det har varit mycket roligt och inspirerande. Ni har inspirerat vår familj till att vilja göra något liknande i framtiden. Förstår att det är förknippat med ett stort vemod att komma hem igen till en så annorlunda tillvaro efter så många år. Spara pengar, och kanske kan ni ge er ut med barnen när de slutar skolan i framtiden. Jag tycker att ni borde göra en bok om att segla jorden runt med familj, det hade varit roligt att läsa!
GillaGilla
Åh, jag förstår det! Det är tufft att komma hem! Det blir en stor omställning.
GillaGilla
Det var en tanke som slog mig, var är ni nu det har varit några månader sedan jag tittade efter er senast.
Det passade tydligen bra. välkommen Hem !
Mvh Olle & Anita S/Y Atinello
GillaGilla