Platsen för händelsen

CULEBRITA, PUERTO RICO. Här på Isla Culebrita finns en naturlig havspool insprängd i berget. En sån där perfekt liten pool. Alldeles lagom djup, med kristallklart vatten och branta kanter. Som gjord att göra bomben i, titta på små fiskar och dyka efter stenar. Och det är precis vad barnen gjorde hela eftermiddagen igår. Även Otto, som annars är en mycket försiktig ung man när det kommer till vatten.

Otto har alltid haft lätt för att få kallsupar, sådana där hemska som gör att han nästan kräks. Vilket i sin tur brukar följas upp av tårar, massor av tårar. Det hela är onekligen rätt opraktiskt, med tanke på den miljö vi lever i. Men Otto är inget barn man pressar till att göra saker, så vi har inte kunnat göra annat än att vänta på att han ska känna sig redo.

Igår var den dagen kommen, dagen då Otto bestämde sig för att börja hoppa från kanten. Och när han väl började, då var det som om pojken hade så mycket ackumulerat hopp i sig att han inte kunde sluta.  Otto hade uppenbarligen kommit på tricket för att inte drabbas av kallsupar, och då blev det också mycket lättare att simma. För när han väl hade ångan uppe passade han även på att simma fram och tillbaka i bassängen tillräckligt många gånger för att kvalificera sig för självaste Silverfisken.

”Det var ju inte så svårt” sa Otto stolt när vi hängde upp det nya simmärket vid hans säng. Glad och stolt. Men allra gladast är nog Ludvig och jag. Som vi väntat på den här dagen. Äntligen.