SANTA HELENA – BRASILIEN. Det nya året är här. 2014. Hemkomståret. Vi kommer längre norrut för var dag som går. Närmare Sverige. Det faktum att det bara återstår ett drygt halvår på resan upptar allt större del av vår tankeverksamhet. Särskilt här ute till havs, där det inte finns så mycket annat som distraherar. Bara oändligt mycket tid för tankar och samtal. Kanske lite väl mycket.
”Jag begriper inte hur vi ska hinna med att jobba, säger Ludvig plötsligt. Jag förstår hur han tänker, men säger att han måste ändra inställning. Jag föreslår att vi ska måla upp en romantisk bild av vårt nya liv i Sverige, så som vi vill att det ska bli. Som vi gjorde för att orka med förberedelserna inför den här resan. Det gjorde oss starka. Ja, vi måste övertyga oss själva om att hemvändandet faktiskt är positivt på många sätt. Kanske till och med något att längta till.
Ludvig håller med. Jag har rätt, som vanligt. Ingenting blir bättre av att vara negativ. Det är klart att det finns fördelar. Man kan se det som att vi får en andra chans. Det är nästan som att vara tjugo igen – utan vare sig bostad eller pengar. En fantastisk möjlighet att börja om. Ludvig har dessutom sin anställning kvar. Det känns tryggt. Att hans arbetsgivare hunnit byta både firmanamn och kontor, och hans efterträdare blivit hans chef. Det spelar nog ingen roll.
Som bidrag till det positiva tänkandet berättar Ludvig att när han vid 23 års ålder kom hem efter sin långsegling med havsfidran Ava, så skrev han mirakulöst nog 1,6 på högskoleprovet jämfört med 0,8 före resan. Jag tror att han vill säga att allt inte kan mätas i tillgångar, att vi vunnit något annat. Och så är det nog. Jag väljer att inte påminna om den djupa depression han drabbades av efter samma seglats. Jag börjar istället pladdra om allt det fina med Sverige.
Jag målar upp en bild av oss själva i pulkabacken. I fjällen, och i skärgården. I den röda lilla stugan vi skulle kunna köpa. Kanske kan vi inreda en liten skrivarhörna, med en riktig dörr. Och en verkstad. Det där sista får det att glimta till i Ludvigs ögon. Han nämner också smågodis, och närheten till vänner och familj. Annars är det mest jag som pratar. Jag tycker om att planera, och känner mig plötsligt lite ivrig att komma hem. Hoppas kroppen låter sig luras lika lätt.
Jag lider av ett slags eksem. Vätskefyllda blåsor som blossar upp på händer och fötter, särskilt när jag är stressad eller orolig. Jag har inte haft några besvär på flera år. Värst var det månaderna före avseglingen från Sverige. Men värme och salt lär göra susen. Ändå kom blåsorna tillbaka för några veckor sedan. Det kliar värre för var dag som går. Ju närmare Sverige vi kommer. Kanske lite kortisonsalva kan hjälpa de positiva tankarna på traven. Jag provar.
Mary af Rövarhamn 
Ja det blir en fullständigt ny era i era liv!
Svårigheten att rota sig på nytt är uppenbar men med goda vänners hjälp blir det säkert enklare!
Som sagts tidigare, här är ni alltid välkomna 🙂
Tag en dag i sänder så löser det sig.
GillaGilla
Det gör det säkert. Tack kära du. /L
GillaGilla
Jag kom hem på julafton efter vår andra stillahavskorsning. Och visst känner jag igen mig trots det längsta vi var borta var 21 månader (16 månader nu senast). Karin tog hemkomsten bättre än mig förra gången.Hemkomsten 2009 bidrog till depression.Nu bara att försöka lära sig av första hemkomsten.
GillaGilla
Usch ja, jag avundas er inte. Det kommer att bli en enorm omställning. Men vi vänner finns här och fångar upp er. Och jag ska jobba på att vi har något kul vi kan sätta tänderna i när du är tillbaka:)) Glöm inte att njuta av dagarna som ni har kvar, det är ett halvår tills ni kommer hem. Och sen, se hemkomsten som nästa äventyr, ett nytt oskrivet blad i era liv. Förhoppningsvis har er jorden runt-resa gett er massor av erfarenheter som faktiskt går att applicera på ett liv här hemma. Man måste bara se möjligheterna! Kram på dig!
GillaGilla
Du är en stjärna Ulli. Kram, L
GillaGilla
Det blir nog bättre än du befarar! Min erfarenhet är att omge sig med vänner som delar ens erfarenheter, eller som är mycket öppna för nytt. Så de som tidigare reste mycket eller bott utomlands.
GillaGilla
Vi kom precis hem efter en Thailand-semester som varade i två veckor. Och det var lite småjobbigt. Så jag kan bara tänka mig hur jobbigt det ska vara när man kommer hem efter att ha haft semester i fyra år! Vilken ångest. Men resan ni gjort är ju av det slaget liksom – i värsta fall blir det en rejäl baksmälla men OJ OJ OJ vilken fest det var! Kram!
GillaGilla
Har aldrig varit borta så länge som ni, men långresor och lite boende utomlands har det blivit. Jag tänker så här: Vilka drömmar har jag (vi) som skall förverkligas? Kanske kan det vara att renovera ett sekelskifteshus, jobba utomlands, åka transibiriska, ett speciellet drömjobb osv. Att komma hem kan vara ett av de målen, men det kan också vara en förberedelse inför nästa dröm. Ett äventyrs slut betyder inte alla äventyrs slut och den gråa vardagens ankomst – bara början på nästa fas (kort eller lång). Mitt tips är alltså att göra varsin och sen gemensam livsdrömslista. Kanske hittar ni lite inspiration inför hemkomsten där, om inte är det ändå ganska kul!
GillaGilla
Tog dig på orden och skrev varsin lista. De blev ganska långa och nästan identiska 🙂 /L
GillaGilla
You are daily in our thoughts…Goody xxxxxx
GillaGilla
Hej av rent egoistiska skäl så vill jag att ni fortsätter segla, helt underbart att få resa med er 🙂 Jag hoppas att ni fortsätter skriva om livet efter denna ”semester”, det hade också varit intressant att läsa om. Njut och må gott, Lev i nuet, Kör så det ryker, Livet går inte i repris och alla andra kloka tänkvärda ord.
GillaGilla
Ja, det vore kul. Får hoppas att jag kan ta mig tid till det. /Linda
GillaGilla
Hej
Känner igen mig. Jag har sammanlagt bott, arbetat och studerat utomlands i ca 8 år i omgångar och det har varit svårt att återvända. Fast det blev lite enklare för var gång det hände.
Fast att utfört en livsdröm ger en viss tomhet efteråt. När jag var 29 hade jag rest och bott utomlands i många år och kände att redan då hade jag utfört många av de saker jag hade i min ”bucket-list”. Nu är jag 39 och undrat de senaste 10 åren vad jag skall göra nu…?
Om ni tröttnar så får ni helt enkelt fortsätta segla, det finns de som utfört hela skolningen för barnen från segelbåten.
Ta hand om er!
Martin
GillaGilla
Hi Mary! Just to reassure you that there is life after sailing!! Here we are in Scotland and it’s as if we have never been away! We now have a dog who keeps us busy walking in the hills and blue has been replaced by green! We are looking forward to snow. So, even though our flipflops have been replaced by wellies and our sunhats by woollen hats, we’re loving this chapter of our adventure – and enjoying our first winter for three years!!
Happy new year and may all your wishes come true in 2014. And if you change your mind? You can always keep going at Brazil!!
With much love, Pegasus of Jersey xx
GillaGilla
Glad you like your new life on land. Green is a very pretty colour 🙂 /Linda
GillaGilla
Jag förstår precis känslan och snacket om att övertyga varandra om att det kommer vara toppen att flytta tillbaka till Sverige. Om att det kommer vara utmanande att förbereda sig på att grådaskig himmel är minst lika fin som Kaliforniens klara blå, det är vi helt säkra på. Innan vi flyttar ska vi göra en road trip över USA och låter kvällarna gå åt till att planera. Ska bli kul att träffa er när vi båda är tillbaka!
GillaGilla
Det var som sjutton. Är ni också på väg hem, när bär det av? /Linda
GillaGilla
Skaffa en hund och infor en ”tally” som visar hur ni lyckas fa er partner att skratta. Minst ett par ganger om dagen ar minimum! Barnen? Oroa er inte, dom klarar skivan utan problem. Barn ar betydligt tuffare an en hel pluton SAS soldater mentalt.
GillaGilla
Nej, barnen blir nog inget bekymmer. Tvärtom, de anpassar sig nog lite väl snabbt är jag rädd. Snart känner vi inte igen dem. /L
GillaGilla
Va fort åren gått! För oss som är hemma i vardagen i alla fall. Förhoppningsvis tycker ni med alla upplevelser att tiden varit mycket längre.
Och vilka minnen ni givit era barn! Dom kommer till skolan som barnen som seglade till Kurrekurreduttön. Ingen dålig image.
Vi seglar ut på en kortkort långsegling med start i i början av juli. Kanske ses vi på vägen. Vi hinner nog inte längre bort än till Frankrike. Det har varit roligt att följa er på resan
Cia
GillaGilla
Hej! Har följt Er resa från Limhamn mycket intressant läsning.
När beräknar Ni komma tillbaka till Limhamn?
Skulle vara så roligt att se när Ni seglar in…
Hälsningar Åsa
GillaGilla
Hej, vi räknar med att komma hem någon gång i slutet av augusti. Men då blir det nog Västra Hamnen istället – det är där vi kommer ha vår båt i höst. Och det är klart du ska komma. The more the merrier. Vi ska försöka förlägga hemkomsten till en hel. Återkommer när vi vet mer exakt. Allt gott, Linda
GillaGilla