Ingen horisontell horisont så långt ögat når …
CAPE AMBER, MADAGASKAR. ”Stor våg” ropar jag till Ludvig som står vid rodret och försöker hålla båten på kurs i den höga sjön. Han parerar så att vågen bryter rakt bakifrån, och båten surfar fram i 10-12 knop. Den här gången gick det bra, Ibland misslyckas han. Då träffar vågen oss i sidan och välter omkull båten så babords däck hamnar långt under vattenytan. En gång slås vi ner så långt att vattnet forsar in i sittbrunnen. Sekunderna innan båten reser sig upp igen är några av de längsta i mitt liv.
Vi är på väg upp längs Madagaskars östkust, för att runda nordspetsen. Vi har länge studerat vindarna vid kapet, och förstått att det skulle bli en utmaning. Försökt tajma en dag när det blåser lite mindre, men har misslyckats fullständigt. Det skulle blåsa 10-12 sekundmeter enligt prognosen, vilket är de lättaste vindarna på flera veckor. I verkligheten har vi dubbla styrkan.
Men vind kan vi ändå hantera, genom att minska segelytan, och det har vi gjort så till den grad att vi inte har mycket mer än en näsduk uppe. Ändå gör vi 8-9 knop. Vågorna är svårare att styra över. Man brukar säga att man aldrig ska titta bakåt när man länsar i hög sjö. Det är helt enkelt för otäckt. Ändå är det just det jag måste göra. För att försöka avgöra vilka vågor som kan utgöra en fara. Vilka vågor som skulle kunna slå omkull båten. Så att jag kan varna Ludvig i tid.
Det sägs att så snart man kommit runt kapet är det över. Då blir allt lugnt
och stilla. Jag längtar något så infernaliskt efter just detta. Platt vatten, en skyddad ankarvik. Men enda vägen dit är framåt, allt annat är dömt att misslyckas. Vända går inte, inte mot vind och vågor. Inte de här vågorna. Då skulle vi gå under. Med barn och allt. Jag tänker mycket på barnen. De är inne i båten, lyssnar på sina ljudsagor för femtioelfte gången. Så mycket annat går inte göra under rådande omständigheter.
Klockan 12.50 lokal tid rundar vi kapet utan allvarliga skador på vare sig båt eller besättning. Sjön lägger sig snabbt, och jag slappnar av för första gången på tio timmar. Känner hur all kraft rinner ur mig. Sätter mig ner, och skakar. Väntar på att även vinden ska dö ut. Men jag väntar förgäves. Vinden förblir, enda skillnaden är att vi nu har den i sidan istället för bakifrån. Att ta oss in till någon av de ankarvikar där jag hade tänkt vi skulle tillbringa natten är för farligt. Kanske omöjligt.
Vi fortsätter söderut, i hopp om att vinden ska lätta. Men det gör den inte. Det slutar med att vi kastar ankar bakom en liten sandö som ligger längst ut i havsbandet. Det är inte mycket till natthamn, helt öppen i både söder och väster. Och inte på något sätt skyddad mot vind (se videoklipp). Det kommer att bli en orolig natt. Men jämfört med tidigare under dagen ligger vi ganska stilla. Och det är helt obeskrivligt skönt.
Mary af Rövarhamn 
Sitter på min kammare o läser detta, här är det lugnt o stilla o jag önskar detsamma för er. Det där låter verkligen inte så kul. Hoppas kommande dygn blir bättre!
GillaGilla
Usch då, det är tydligen inte bara stora fartyg och ubåtar som man behöver vara rädd för när man är ute på de stora haven….
Här på landbacken är det lugnt och skönt, men jag medger att jag missar väldigt mycket….
Hoppas verkligen på lite lugnare vatten så ni inte behöver ha hjärtat i halsgropen hela tiden!
Kram på er från lilla mig
GillaGilla
Ja, det finns säkert mycket att vara rädd för på havet om man är den typen. Pirater, flytande containers och sovande valar verkar skrämma många långseglare. Men just ubåtar är inget stort problem : ) /Linda
GillaGilla
Och vi som precis seglade från Samsö till Själlands Odde i 12 m/s vind och tyckte det var guppigt.
GillaGilla
Åh, det finns flera grader av jävlighet. Min mamma sa alltid att jag skulle tänka på barnen i Afrika när jag tyckte något var jobbigt eller orättvist som barn. Men va sjutton hjälpte det : ) /L
GillaGilla
Som den landkrabba jag är så ryser jag när jag läser om era vågor. Själv är jag ju dessutom sjösjuk, så jag mår illa bara av att tänka mig den gropiga sjö ni har. Ni verkar ändå hålla huvudet kallt och det är beundransvärt särskilt med små barn med på resan. Hoppas vädret blir lite lugnare framöver. Här hemma njuter vi av sommarvärme på sådär +26gr men med en del åskskurar. Ha en fortsatt lugnare resa.
GillaGilla
härligt med teamwork, det är ta mig fan inte kul med 4 meters våger i röven.
Bra jobbat, rätt val att ankra upp, lättare att vila i skift med ankarvkat om så skulle behövas.
GillaGilla
Ja, jo. I det fallet gick det bra. Men är inte ankringen bra nog kan det bli väl så jobbigt. Så det är alltid en avvägning. Inatt överraskade vi av vindar från fel håll i ankarviken, och sjön byggde upp så snabbt att vi hade svårt att komma därifrån … /Linda
GillaGilla
Bra gjort!
GillaGilla
Kan tänka mig att ni var helt slut efter den upplevelsen. Bra skrivet som vanligt!
GillaGilla
Vilken fängslande blogg som jag råkat hitta här! Välformulerat och en förmåga att förmedla känslorna och stämningen ombord.
GillaGilla
Tack och välkommen! /Linda
GillaGilla
Det är med hjärtat i halsgroppen som jag läser eran berättelse, ni är verkligen fantastiskt duktiga seglare. Hoppas att ni får det lugnare nu och kan återhämta er.
Det är såå spännande att få följa med er.
Kram
GillaGilla
Mayotte Is? Kommer S/Y Mary att kasta ankare i fransktalande EU medlems ön Mayotte? Later som ett helt otroligt stalle men bra om ni har euros att spendera. EU member(!) och fransk-talande med ca 95% muslimsk befolkning! Vadda Europa?
GillaGilla
Tror inte det, sämre utgångsläge för att ta oss söderut därifrån. Men man ska aldrig säga aldrig … /L
GillaGilla
Lycka till på er resa! Kul att läsa er blogg. Ett fantastiskt äventyr som era barn alltid kommer att bära med sig. Tusan så nice!
Mvh
/En malmöbo
GillaGilla