Landkänning

Land Ahoy!

Först ser jag den bara som ett ensamt ljus vid horisonten. Sedan en blågrå siluett, ett litet stycke land som växer fram i gryningen. Ur det mörka havet, mot den allt ljusare himlen. Ön, som sakta stiger och sjunker bakom den långa dyningen. Vars bergstoppar ser ut att födas ur den väldiga oceanen – om och om igen.

Snart uppenbar sig också de skummande reven, frodiga dalar och kustens kala klippor, några ensamma vindkraftverk på en slänt ut mot havet, hus och vägar. För oss som på sju veckor inte sett annat än blått hav och låga sandöar väcker ön framför oss något av en hänförelse. Stilla lugn ersätts av spänning och iver. Barnen står längst fram i fören och ser girigt mot land.

Sinnesrörelsen växer inom mig när vi närmar oss kusten. Oron och beredskapen stiger. Någonting avslutas här. Friheten till havs. Harmonin vi fann i lagunen på Chagos. Det okomplicerade livet bortom civilisationens frestelser. Långt från internet, byråkrati, avgifter, utgifter. En del av mig vill bara vända om, segla ut till havs igen. Men det är för sent. Vi dras mot ön som den vore en magnet.

Vid tiotiden styr vi in mot land, utmed reven och in i den smala kanalen som leder in till hamnen. Jag står bakom ratten, och för första gången på flera dagar, kanske flera veckor, är jag klädd. Redo att möta den väntande folkhopen. Vi glider in mot kaj, Ludvig gör fast linorna och vännerna på Ambika välkomnar med färskost och nybakad baguette. Mary af Rövarhamn ligger alldeles stilla. Vi är framme på Rodrigues.

Nu ska vi köpa glass!

9 reaktioner på ”Landkänning

  1. Det är aldrig för sent att vända;-)
    Hemma lite försommarvärme med medföljande åskväder och ett skyfall och hagelstorm i går som var något otroligt att uppleva.
    Olivia tar studenten i dag sedan blir det att släppa tamparna och komma ut på vårt lilla hav 😉
    Ät en glass för mig också.
    Kram
    Gunnar

    Gilla

  2. Hej på er. Har följt er på SPOT och Google och min gissning på ARR onsdag verkar stämma. När jag fick mailet var kl 1315 thaitime och enligt mina beräkningar ligger ni i hamn nu och till och med hunnit träffa Lasse och Erja. Skicka gärna ett mail när ni kan. En stor kram till alla och gå nu och ät all glass som ni orkar och skölj ner med en kall pilsner.
    Jens och familjen

    Gilla

  3. Hej!
    Är en okänd, trogen följare som hänger med på era äventyr.
    Det är så roligt att ni delger oss era erfarenheter och äventyr vi som är här på torra land!
    Såg era barn (för det är det väl?) på Campadre idag där de gör reklam för kläderna av märket ”Isbjörn”. Har för mig att ni skrev det för länge sedan.
    Ha en fortsatt go tur! Här i Skåneland regnar det och är lite ruggigt!
    Kramar från Trelleborg 🙂

    Gilla

    • Jo, det kan säkert stämma. De dyker upp lite här och var. Men vad är Campadre för ställe? Lite dålig koll här borta i Indiska Oceanen … /Linda

      Gilla

  4. Lustigt. Ni får det att låta så stort men Rodrigues är ju bara en liten prick på kartan. Skönt att allt är relativt!

    Gilla

  5. Så rätt, så rätt. Problemen börjar när man kommer iland. Till havs finns inga problem, bara lugn och ro. Se till att ni har ordentligt ankarfäste om ni ankrar i hamnen, inte den bästa hållbotten. Vi åkte nästan upp på revet, draggade omgående i kraftiga vindbyar. Har inte hänt varken före eller efter. Rodriguez är oförglömligt. Bo & Vivi-Maj

    Gilla

  6. Grattis till den lyckosamma overfarten! Jag ser fram mot edra nya intryck fran denna mycket speciella lilla on mitt i Indiska Oceanen. Spannande…

    Gilla

Lämna en kommentar