Chagos sista åsna

S/Y Mary 7 kommentarer
50 år gammal åsna?

Bildbeviset

ILE DU COIN, CHAGOS. ”Linda, kommer ni?” hör jag Ludvig ropa från andra sidan buskaget. Otto och jag har just klättrat upp för en hög stentrappa för att utforska en ruin från vad som sannolikt varit plantageägarens stora residens här på Ile du Coin. Vi vill gärna titta lite mer på byggnaden.

”Kom nu. Det finns någonting här vi vill visa”, ropar Ludvig igen. Jag suckar lite, men blir lite nyfiken. Vad kan det vara, som inte kan vänta? Vi vänder om, och går mot det håll där jag hört Ludvig röst. Vi går genom högt gräs och mängder av spindelväv, mellan buskar och palmer. Över förmultnade kokosnötter och omkullfallna träd. Tills vi kommer fram till en liten glänta invid stranden. Där står Ludvig och Lovis. Båda ler stort.

Jag tittar frågande på Ludvig, som pekar på något en bit bort. Då ser jag den också. En åsna. Eller om det är en mula, det låter jag vara osagt. Men där står den i alla fall, och tittar rakt på mig. Jag gnuggar mig i ögonen, och nyper mig i armen. Men den är kvar. Jag ser den klart och tydligt.

Bortsett från en amerikansk militärbas på en atoll över 100 sjömil härifrån har det inte bott en människa på Chagos på över femtio år. Sedan den dagen då de brittiska kolonisatörerna tvångsförflyttade de forna plantagearbetarnas ättlingar till Mauritius. Kvar idag finns bara råttorna som springer runt bland ruinerna. Och en åsna.

I rimlighetens namn borde det väl finnas fler åsnor, för så länge lever de ju inte. Men det vore märkligt. Vi har träffat flera andra seglare som varit här före oss. Vi har massor av information om öarnas historia, natur och djurliv. Ile du Coin är ingen stor ö, bara några hundra meter bred och nån kilometer lång. Varför har ingen nämnt något om åsnor?

Jag tar några steg närmare, den flackar nervöst med sina stora öron. Vänder sig skyggt om, tar ett skutt in i buskarna och försvinner in i skogen. Åsnan är borta. Jag går en runda på ön, men ser den inte igen. Inte den och inte någon annan åsna. Kanske finns det inga fler. Kanske har vi just sett Chagos sista åsna.

Ja, hur det faktiskt står till med den eventuella åsnekolonin på Chagos lär vi nog aldrig få reda på. Vår tid här är över. Mat och vatten börjar sina, och vårt tillstånd löper ut. Imorgon seglar vi mot Rodriguez, eller möjligen Mauritius. Vi får se, vart vindarna bär.

7 reaktioner på ”Chagos sista åsna”

  1. Häftigt! En åsna. Det kanske var en hägring, ni kanske har druckit för lite vatten:)) Lycka till på nästa tur. Håller tummarna för att ni får ”lagom” bra segelväder. Kram

    Gilla

    Svara

  3. Kul att barnen gillar skolan på båten. Inriktningen helt rätt och för övrigt så har dom lärt sig sådant andra barn aldrig kommer att uppleva. Ser på SPOT att ni håller bra fart. Prognos till torsdag säger O-OSO 10-12 kt. Skall vi hoppas på glass på onsdag? Familjen hälsar

    Gilla

    Svara

  4. Har ingen talat om sanningen om Chagos åsnor. Hint: Varfor har alla bofasta manniskor forsvunnit fran Chagos? Varfor far man inte stanna langre an nagra veckor pa Chagos?
    Det ar pga Salomons forbannelse som drabbat dessa oar och som vetenskapen icke kan rubba. Om man stannar for lange pa Chagos sa forhornas forst fotter och hander, man far langa oron, tappar talformagan och processen slutar med att man ser ut som en asna. Detta har bevisats med forensic DNA-test. Den ”asnan” som ni sag var med all sannolikhet en besokare som stannat alldeles for lange pa Chagos och drabbats av Solomons forbannelse. Stackars krake!

    Gilla

    Svara

    • En teori så god som nån annan antar jag. Men nu har jag i alla fall lärt mig att det faktiskt finns enstaka åsnor som blir över 50 år gamla. Och googlar man verkar det som om djuret vi såg inte var Chagos sista åsna, men väl den sista på Ile du Coin. Ska tydligen finnas ett helt gäng på Diego Garcia också, militärernas ö. /Linda

      Gilla

      Svara

  5. Hej Linda, vem som har ratt ar svart att veta. Jag har ocksa last om USA militarernas asnor pa DG. (”Where Men are Men and Asses are nervous”) Jag gissar att asnan har placerats dar medvetet for att roja upp bland sly och buskar. Jag har sett hur fint det ar pa oar i tropiska Australien som har vilda getter. Rena park landskapet men det ar ‘kontroversiellt” for de grymma Grona. Utan getter pa oarna gar det som regel inte att ta sig fram alls. Ensam asna kan inte foroka sig och gora stor skada sa det ar en riskfree metod, men jag gissar givetvis bara. Salomons forbannelse ar banne mig mera skrammande. Hur ser dina hander ut Linda?

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar