Fripassageraren

”Kvidevitt, kvidevitt.” Solen har just gått ner när en fågel närmar sig Mary af Rövarhamn. Den är liten och svart med brunt huvud och vitt bröst. Kvittar energiskt och flyger varv efter varv runt båten. Det är tydligt, att den letar efter en plats där den kan landa. Men det är inte så lätt. Seglen fladdrar och slår och bommar och skot svänger än hit än dit i den lätta vinden. Fågeln ger snart upp, flyger iväg. Ångrar sig. Kommer tillbaka. Kvittrar lite till och provar på nytt.

Till sist sitter den där. På överbyggnaden, en halvmeter från min plats i sittbrunnen. Den lilla fågeln pustar ut en stund, gör rent vingarna. Innan den börjar se sig om efter en bättre plats. Spridarna, mantåget eller ratten. Min axel, Ludvigs ben. Ingenstans får den lilla fågeln ro. Så får den syn på nedgångsluckan, och närmar sig försiktigt. Den tittar in och tittar på mig. Kvittrar lite, tittar på mig igen. Och vips så slinker den in genom den öppna luckan.

Fågeln upprepar manövern några gånger. In och ut, provar några olika positioner. Tills den hittar den perfekta platsen. Fotogenlampan! Den fjädrande gummistoppen mellan lampan och salongsbordet förhindrar att lampan kommer i svängning. Den är dessutom strategiskt placerad framför datorskärmen där filmen Ice Age just börjat rulla. Det är tydligen allt en liten fågel kan önska sig. För här blir den kvar, kollar lite på filmen och sticker sedan in huvudet under ena vingen och faller i djup sömn.

Till skillnad från sjöfåglar kan landfåglar inte vila på vattnet, eller finna föda i havet. Det händer därför att vi då och då får fripassagerare av det här slaget. Landfåglar som tappat orienteringen, flugit vilse eller blåst ut till havs in en storm. Jag har hört historier om fåglar som är så utmattade att de kurar ihop i ett hörn, och dör. Men det har aldrig hänt oss. Det gör det inte den här gången heller.

I samma stund som solen stiger upp över horisonten hörs ett glatt kvidevitt från salongen. Fågeln gör sin morgontoalett med allt vad det innebär. Tackar sedan för sig, sträcker ut sina vingar, flyger ut genom luckan och försvinner ut över havet – nu sjuttio sjömil närmare land än när den mönstrade på igår kväll; vinden har ökat under natten och vi gör sju knop mot Sri Lanka.