Pistolhot till frukost

S/Y Mary 11 kommentarer
Ful båt!

Ful båt!

Vi sitter på däck och äter frukost i godan ro när den stora motorkatamaran från Blueworld kommer körandes rakt emot oss. Med bara några meter kvar till Marys skrovsida brölar mannen ”Mooring, mooring” och pekar ilsket mot den boj som vi har förtöjt vid.

Här i Chalong Bay har myndigheterna lagt ut ett hundratals allmänna gratisbojar. Alla ser likadana ut, orange med blått streck. Bojarna är onumrerade, och att det skulle vara något annat än först till kvarn som skulle gälla har inte slagit oss. Så vi skakar förvånade på huvudet. Det här var vår boj, han kunde väl ta en annan.  Det fanns flera lediga längre ut.

Men mannen, som inte kunde någon engelska, var tydligen av en helt annan åsikt. För snart viftar han med en signalpistol och avfyrar flera varningsskott i luften. Mot en barnfamilj, mitt i frukosten. Jag blir riktigt förbannad. Oavsett vilken rätt han anser sig ha till den här bojen så var det här ett ovanligt ohyfsat sätt att säga det på. Så jag storvägrar, trots Ludvigs mer tveksamma hållning i frågan.

Till sist far mannen iväg mot piren i full fart, och kommer efter en stund tillbaka med ytterligare en gubbe ombord. Till skillnad från den förste talar den här skaplig engelska och förklarar på ett betydligt trevligare sätt att det här faktiskt är deras boj. Trots att den ser likadan ut som alla andra.

Om så var fallet kunde de väl för fanken märka bojen, tycker jag. Men eftersom kapten ombord onekligen verkar vara något instabil, och situationen skulle kunna utvecklas till något otrevligare väljer vi att lämna bojen. Vår erfarenhet från Galapagos där vi förlorade både ankarlina och ankare säger oss att det är klokast så.

Så snart vi är tryggt förtöjda igen googlar jag fram Blueworld på nätet och ringer upp chefen. För att informera om hans personals ohyfsade manér. Men chefen menar naturligtvis att de inte har någon signalpistol ombord och att han aldrig kan tänka sig att hans kapten skulle bete sig på det sättet. Så jag måste ha tagit fel. Ja, så måste det vara.

Men när jag berättar att vi faktiskt har det hela på foto (en sanning med modifikation) vill han plötsligt bjuda på kaffe. Den äran får han naturligtvis inte. Han kan gott sitta där och vara orolig för vad jag kan tänkas hitta på härnäst. Dessutom dricker jag inte kaffe, särskilt inte med skitstövlar. Så det så.

11 reaktioner på ”Pistolhot till frukost”

  1. Världsklass! På dom bara. Tyvärr är det väl så att ”brödseglare” inte har så alldeles mycket till övers för oss ”livsnjutare” och därför finner rätt att bete sig lite hur som helst. Från nattliga fiskare utan ljus till arga dingevakter. Sånt kanske man få ta, men jäklar den som stör mig i frukosten. Då blir även jag sur.

    Gilla

    Svara

  2. Jisses…. Ja hyfsade manér är det inte alla som har… Kul att se bilder från ert hem nedan. Är så sugen på att lära mig segla och åka på äventyr runt jorden som ni gör… Jag bor ju iofs ganska långt från sverige, men inte fullt så äventyrligt =)

    Gilla

    Svara

  3. Inhandla en kalashnikov replika och vira lämplig schal runt huvet nästa gång du går upp ut kajutan…och agera lite som Kill Bill…så är biffen klar 🙂

    Gilla

    Svara

    • Svara med samma mynt kanske?
      ”Vad i Jesus Christus Skaperens namn ar det ni sager manniska! Vi har tillstand fran sjo-polisen var har for mindre and 30 minuter sedan. Hor ni inte vad jag sager… TRETTIO MINUTER, ja just det TRETTIO MINUTER..” osv osv

      Gilla

      Svara

  5. Det finns manga financiellt pressade personer ”out there” som lagt ner allt dom ager pa en drom som bestar i att bli ”charter captain” (eller driva fin krog) men de klarar inte skivan. Sakta och sakert dras de ekonomiska tumskruvarna at sa att de blir beroende av sprit, snart aven socialt isolerade och efter skilsmassa gar deras ”charter business” allt samre och samre. Allt detta ar naturligtvis andras fel pga sabotage och ett ”blame game” tar vid. De svarar pa alla ”angreppen” med hysterisk ilska som latt overgar i rent vald. Min amator-analys ar latt bara for att det ar sa otroligt vanligt. The ”end game” kan ofta vara tragiskt med sjalvmord eller langvarig sjukdom. Tyck synd, tyck synd och var snall med dessa djupt olyckliga stackars usla medmanniskor!

    Gilla

    Svara

  6. Du skulle kanske bjudit dem på en burk surströmming till kaffet, men det är kanske synd på surströmmingen förstås! Kramar till er, tråkigt elände ni varit med om och väldigt otäckt nu det här sista när man har sina barn ombord!

    Gilla

    Svara

  7. Vart tog de vänliga thailändarna vägen???? Skönt att ni snart kan lämna dem och ge er ut på havet igen.
    Mvh, Maj & Per-Arne Björk

    Gilla

    Svara

    • Lyckligtvis finns det några trevliga kvar. Och chefen är faktiskt västerlänning, men vad hjälper det. Skitstövlar kommer i alla färger. /Linda

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar