Blixten flyttar in!

Efter en lång jakt på däck lyckas jag äntligen driva ut den vettskrämda geckoödlan längst ut på peket där Ludvig väntar med en hink vatten. Och efter femte försöket sköljs den rackarn faktiskt ner i sjön helt i enlighet med vår noggrant uträknade plan.

Det visar sig dock att geckos är utmärkta simmare, och den simmar raka vägen tillbaka till Mary igen, klättrar med lätthet upp för skrovsidan och försvinner åter in bland all bråte vi förvarar på däck medan vi försöker få lite ordning inne i båten.

Vi sätter oss uppgivna ner, skrattar och förlikar oss sakta med tanken på att ha ett nytt husdjur. Vi har länge skämtat om att vi borde ta hjälp av en ödla för att utrota alla kackerlackor ombord; det verkar som den stunden är inne.

Vi döper ödlan till Blixten (efter den berömde McQueen, på Ottos förslag). Nu gäller det bara att Blixten inte bjuder in resten av släkten till festen.