Träffad av blixten

S/Y Mary 24 kommentarer

Blixten har slagit ner i Mary af Rövarhamn. Kl 05:41, den 22 November 2012. På Malackasundet.

MALACKA-SUNDET, SYDOSTASIEN. Jag sitter i sittbrunnen, när det smäller till. Ett öronbedövande brak, precis bakom mig. Samtidigt som allt blir ljust. I en hundradels sekund. Sedan är det över. Jag rycker till så kraftigt att jag sparkar in foten i nedgångsluckan. Om det var av chock, eller en fysisk reaktion låter jag vara osagt. Men det känns som jag bryter minst en tå. Sedan kommer smärtan i vänster öra. Och en stickande känsla i hela kroppen, som när man råkat komma åt en lampsockel. Fast mer. Värst är det i vänster arm. Tummen är helt bortdomnad.

”Vad har hänt?” frågar den yrvakne Ludvig som plötsligt uppenbarar sig i nedgångsluckan. Han låg och sov när de smällde, och fick för sig att vi kört på något, eller kanske gått på grund. ”Blixten”, är allt jag får ur mig. Ja, för så måste det vara. Vi har blivit träffade av blixten. Troligen i lilla masttoppen.

Jag hade hört mullret, och sett blixtarna. I fjärran, såsom varje natt i den här regionen. Och hade just dragit ur alla sladdar till dator och satellittelefon. Utifall att, om åskan skulle komma närmare. Men så här nära, det trodde jag inte att den var. Jag hade fel.

”Hur gick det, är allt ok?” frågar Ludvig oroligt. Jag ser mig om. Autopiloten lyser, navigationsskärmen och lanternorna likaså. ”Jag tror det”, svarar jag samtidigt som jag upptäcker att datorn har tappat GPS-mottagningen. Ingen GPS, ingen AIS. På Malacca Strait. Världens mest trafikerade sund. Inte bra. Så sent som en halvtimma tidigare fick vi in inte mindre än 530 båtar på vår mottagare.

Snart upptäcker jag också att autopiloten inte längre visar vilken hastighet vi gör. Bara två streck, vilket indikerar att inte heller den har kontakt med sin GPS. Men allt annat verkar funka som det ska. Vad vi kan se, än så länge. Ironiskt nog arbetar jag just nu på en artikel om svenska segelbåten Ambikas blixtnedslag, och om åska till sjöss i största allmänhet. Så sent som igår kväll lärde jag mig att åskskadorna kan uppstå långt efter själva nedslaget. Ibland flera månader senare.

Ludvig startar om datorn, och minsann. AISen hittar sin GPS igen. Den funkar. Fantastiskt. Men autopilotens GPS verkar fortsatt död. Vi får analysera mer senare. För nu måste vi reva. Och stänga alla luckor. Efter många månader i världens åsktätaste region vet vi att vinden kommer snart. Det gör den alltid. Efter de värsta smällarna. Vind och regn, i omåttliga mängder.

Jag hinner precis få ner seglen innan ovädret bryter loss.  Ljusen från de närliggande fartygen försvinner helt i det kraftiga regnet. Och vindbyarna når sannolikt stormstyrka. Hög sjö piskas upp, och det är nästan omöjligt att hålla båten på kurs. Än mindre göra någon fart i rätt riktning. Nu gäller det bara att hålla ut. Och hoppas att det snart går över.

___________________________________________________________________

För er som missat det kan jag berätta att SPOTen som visar vår aktuella position slutade att fungera redan i Singapore, så ingen anledning till oro för den sakens skull. En ny är på väg. Håll ut.

24 reaktioner på ”Träffad av blixten”

  1. Hej!
    Vilken riktig rysare ni fick uppleva. Blir lite rädd. Jag var så väldigt blixt och åskrädd när jag var liten. Och har väl respekt för de idag också. Och du fick de sååå nära.
    Hoppas allt går bra för er i blåsten nu.
    Väntar på nästa inlägg.
    Mia

    Gilla

    Svara

  3. Åh fy vad läskigt, ni e beundransvärda som klarar av såna otäcka saker. Men nu börjar väl högsäsongen där ni är så då kan d väl inte hålla på så, vädret alltså. Hoppas örat repar sig! Kramar!

    Gilla

    Svara

    • Ja, hade vi inte haft stålbåt hade skadorna sannolikt blivit förödande. Men vi har inte riktig koll på omfattningen än. Måste beskiktiga allt noggrant. Inklusive mig själv antar jag. Men batterierna är i alla fall helt slut, båtens alltså : )

      /Linda

      Gilla

      Svara

  10. Tack och lov att allt gick bra trots blixt-nedslag. Ingen vill be traffad av Tors hammare , men ytterligare en erfarenhet Linda! En stal-bat ger sakert ett mycket bra skydd for alla och allt omtaligt ”below”. Men icke om man sitter uppratt och exponerad pa pass ute i cockpit. Da maste man ocksa ha stor tur. Upplevde du blixt-smallen, ja da gick det bra. Gick det daligt sa upplevde du ingenting! Kanske askan can ge anledning for alla att soka skydd ”below” i morker givetvis sa det kan spanas genom fonster. Detta plus autopilot – AIS – radar och starka LED-lampor kan kompensera nar blixt-risken kanns akut. Take care all onboard S/Y Mary!!

    Gilla

    Svara

    • Då hade vi fått stanna inne i båten i flera månader. Det intressanta är, att i både vårt och Ambikas fall så kom blixten lite som en överraskning. Det var inte så att vi kunde räkna ner och säga att ”nu är den nära”. Utan det mullrade och blixtrade bara lite allmänt, så som det gör varje natt i de här trakterna. När det plötsligt smällde till …

      /Linda

      Gilla

      Svara

  11. OK, linda. Du ar en erfaren expert pa omradet, och inget kan matas sig med personlig erfarenhet sags det. Vad du sager ar vart att lagga pa minnet. Som Monthy Phyton har sagt: (re: The Inquisition) ”When you least expect it, EXPECT IT!”

    Gilla

    Svara

  13. Vad jag vet så kan kraftiga strömmar genom kroppen i vissa fall ge en relativt lindrig första effekt, men den dödar en stor del celler i kroppen. Celler som sedan ska transporteras ut och då finns det en risk för att man kan bli rigtigt sjuk eller i värsta fall ….. Det är inte för att måla fan på väggen men va obs på hur du mår !

    Gilla

    Svara

    • Låter onekligen ganska otrevligt. Undrar hur lång tid de här cellerna brukar ta på sig för att komma ut. Kan det tänkas handla om dagar, veckor, månader eller år … /Linda

      Gilla

      Svara

      • Vet tyvär inte mer en så, men om du känner att du mår dåligt eller skulle få ont utan uppenbar anledning så skulle jag ta det säkra före det osäkra. Men jag kan anta att inom ett par veckor så borde kroppen ha gjort sitt, och mår man bra då så antar jag att det är ok. Men jag lägger inte huvet på blocket för det.

        Gilla

Lämna en kommentar