Ottos snorklingsdebut

S/Y Mary 12 kommentarer

Ottos badkompisar

MAROVO LAGOON, SALOMONÖARNA. Vår 4-årige Otto pratar mycket. Såpass att folk man möter tittar och ler lite medlidande. Allra helst pratar han om fisk, och när han väl startar finns det inget slut. Vill det sig riktigt illa kan han börja klockan sju på morgonen och inte sluta förrän han somnar fjorton timmar senare. Oftast med näsan i en fiskbok.

Otto kan allt om fiskar. Vad de heter, vad de äter. Var de bor. Vilka som är störst, och vem som äter vem. Det finns inget med fisk han inte tycker om. Fånga, rensa, och äta fisken. Han kan ligga på bryggan i timmar och bara titta på fiskar. För att senare gå hem och rita av dem. Hela hans dagbok är fullklottrad med fisk.

Vi har länge försökt få honom att börja snorkla. Men här kolliderar två intressen; man kan inte snorkla och prata på en gång. Och det där med att stoppa ner huvudet under vattnet och andas i ett rör har inte riktigt varit hans grej. Fram tills idag. För när Otto för femtiosjunde gången gick med på att prova sin snorkel och sitt cyklop hände något. Han kom inte upp igen.

Han bara satt där, länge länge på en avsats under vattnet. Och tittade. Omringad av revfiskar i alla tänkbara färger och former. Ända tills något fick honom att bli så uppspelt att han plötsligt började prata igen. Under vattnet, med snorkeln i munnen. Han fick naturligtvis en rejäl kallsup som följd. ”Jag såg en haj” vrålade han av lycka så snart den värsta hostan lagt sig. ”A black-tipped shark” förtydligade han sedan stolt.

Ottos iaktagelse var säkert riktig. Flera olika revhajar cirkulerar här utanför bryggan på Uepi Island. Min gissning är att resortägaren brukar mata dem med fiskrens ibland. Att det är därför de samlas här. Men de visar inget tecken på aggressivitet. Revhajar är sällan intresserade av människor. Men Otto är desto mer intresserad av dem, och fick snart se många fler.

Det var svårt att locka tillbaka vår pojke upp ur vattnet den här eftermiddagen. Och vi ville inte riktigt heller, det var tyst och skönt och Otto var i sjunde himeln. Dessutom stolt som en tupp. Det här är stort. Riktigt stort. Otto har lärt sig snorkla. Och det första han såg var en haj. Den häftigaste fisken av dem alla.

Läs gärna mer om att snorkla med barn i vårt senaste gästinlägg på ERV-bloggen.

12 reaktioner på ”Ottos snorklingsdebut”

  2. Saa bra Otto 🙂 well done. Ja det er sandt at rev hajerne fodres… men er det ikke et fantastiskog vidunderligt sted at snorkle….? Send mine varmeste og kaarligste hilsner til alle jeg maatte kende i Uepi og Chubikopi. Ha det bar hele besaetning / Claus Nelson

    Gilla

    Svara

    • Hej vänner, Otto har verkligen genomgått en förvandling. Nu påminner han mer om Sune. Nåja, kanske inte utseendemässigt, men ni förstår : ) Kram,Linda

      Gilla

      Svara

  5. Ett underbart inlägg, jag ler från öra till öra. Låter precis som våran dotter Pim 5 år, slutar aldrig att prata……

    Hälsningar Therese från Gaija

    Gilla

    Svara

  6. Nästa dag lämnade Otto den trygga avsatsen och snorklade runt mitt bland hajarna som han aldrig gjort annat. Det gick fort när han väl hajat grejen. /Linda

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar