Den man älskar agar man …

Ska jag köpa tolv flaskor av Heinz ekologiska ketchup? Eller ska jag istället välja tre tvåkilosförpackningar av matvarukedjans egen sort till en tredjedel av priset? Den stora bunkringen inför ännu en säsong i Söderhavet har börjat och jag är djupt inne i mina egna funderingar. När ett litet barn plötsligt börjar gråta bakom mig.

Jag vänder mig instinktivt om och ser en kvinna våldsamt ruska om en liten pojke, för att avsluta med att ge honom en rejäl smäll över rumpan. Jag vänjer mig aldrig. Överdrivet våld mot barn är en vanlig syn här i Nya Zeeland. Trots att Nya Zeeland –  som det 23:e landet i världen –införde ett förbud mot barnaga 2007. Sverige var först ut 1979.

Den nya lagen mötte så stort motstånd bland den nyzeeländska allmänheten att regeringen gick med på en folkomröstning. Frågan löd: ”Borde smisk, såsom en del av god föräldratillrättavisning, vara straffbar i Nya Zeeland?” Den 21 augusti 2009 räknades rösterna samman. Och resultatet talade sitt tydliga språk. 88 procent svarade NEJ till en kriminalisering av barnaga. 88 procent!

Jag ser mig omkring i mataffären. I min direkta närhet finns ett tiotal personer. Statistiskt sett är det bara en av dem som tycker det är fel att slå barn. Jag undrar vilken, kanske är det den skäggige gamle mannen som mjuknat med åren. Eller den där tjejen som ser ut att vara tillräckligt ung för att minnas hur det känns.

Nyzeeländare har rykte om sig att vara ett av världens trevligaste folk, och om man bortser från deras ohyfsade manér i trafiken har jag fram tills nu inte haft något att invända. Tvärtom. Men deras syn på barnmisshandel har jag svårt att bortse från.

Enligt en rapport från UNICEF är Nya Zeeland ett av de OECD-länder (världens rikaste länder) som har högst barnadödlighet som följd av misshandel – sex gånger högre än genomsnittet. Man befarar att så många som 15 procent av landets barn misshandlas i hemmet. De flesta under fem år. Nya Zeeland är också det land med flest självmord bland barn.

Men nyzeeländarna är i gott sällskap. Enligt en studie som FN genomförde för ett par år sedan blir uppemot 80 procent av världens barn slagna av sina föräldrar, lärare eller andra vuxna. Det är deprimerande läsning. Men det finns hopp om mänskligheten. Allt fler länder inför förbud mot barnaga, med färre dödsfall som konsekvens. Här i Nya Zeeland däremot, går utveckligen åt andra hållet …

16 reaktioner på ”Den man älskar agar man …

  1. Tänk, man slutar aldrig förvåna sig, och vi som också upplevde folket i NZ som trevliga och tillmötesgående, hoppas inte dom 88 % avspeglar intelligensnivån för då ligger NZ pyrt till!

    Gilla

    • Jo, men ibland undrar jag. Har just skickat tillbaka autopiloten för reparation i Auckland för fjärde gången. Hitintills har den kommit tillbaka lika trasig varje gång. Och tullgubbarna verkar bli lika förvirrade varje gång de stöter på ett paket märkt med Yacht in Transit. Man måste ha tålamod med människan. /Linda

      Gilla

  2. Har många gånger funderat över hur du/ni gör med mat och bunkring av densamma. Ni är ju fyra personer och måste, åtminstone ibland, klara er ganska långa tider utan påfyllning. Konserver förstås och en massa torr-varor, antar jag. Hur tänker du? Går du efter någon bas-matsedel? Och hur förvarar ni allt så att det klarar sig undan fukten? Dela gärna med dig/er – säkert kan vi vanliga semesterseglare också få litet tips!
    Måste också få tacka för beskrivningar av alla de ”små” äventyren som ryms i det stora. Hoppas ni slipper vänta så länge till innan ni kan kasta loss och komma vidare! Hälsningar från Kristin i ett kyligt men vackert Blekinge

    Gilla

    • Hej Kristin, Det är inte så märkvärdigt som man skulle kunna tro. Man lär sig snabbt vilken frukt och vilka grönsaker som håller sig länge. Äter nästan inget kött ändå, men fiskar desto mer. Och så bakar vi bröd. Använder inte så många konserver dock, inte mer andra tror jag. Däremot en hel del torkat, som ärtor, svamp och bönor. Det svåra är att klara sig undan all ohyra som trivs i värmen. Lovar att återkomma på temat vid tillfälle. Hälsa hem till Blekinge. Bokskogarna och vitsipporna … så vackert om våren. /Linda

      Gilla

  3. Visste in heller. Har nog tänkt att barnaga idag är något som pågår i utvecklingsländer för att det i lag och folkbildning finns andra saker att prioritera, inte i ett rikt land som Nya Zeeland. Här i Colombia är barnaga förbjudet, men inte ”uppfostringsaga”. Det är alltså tillåtet att ge barnet en liten smäll i uppfostringssyfte, men det får inte bli märken eller blod…. fy.

    Gilla

  4. Synd att inte Svenskar har samma rattighet att ge sin rost i flera sakfragor! For ovrigt ar det skillnad i lander med olika kulturer som i NZ med bade Europeer och Mauri. Ursprungs befolkninen har ett annat kulturarv och det kanske smittar det av sig pa ovriga NZ med lite ”rugby-love”. Men efter att ha hort en helt verbal och offentlig utskallning pa Hollanska sa tror jag det barnet atminstone hallre hade tagit en mer discret small pa stjarten. Och det motsatta – tystnad?… Det finns manga typer av bullying. Men, varre ar det att inte ha en foralder alls, som US President Obama papekate: Svarta man maste forsta att deras pappa-roll inte upphor efter samlaget. Han visste ju verkligen vad han talalade om! Ironiskt nog maste kvinnor med barn vara det starka konet i manga kulturer med valdsbenagna men.

    Gilla

    • Ditt resonemang är idiotiskt. Två fel gör inte ett rätt. Varför välja mellan offentlig utskällning eller fysisk misshandel? Båda är djupt kränkande för barnet. Varför inte ta sitt ansvar för att vara en god förälder och hantera konflikten bättre än med fysiskt eller psykiskt våld?

      Och dina generaliserande fördomar om ursprungsbefolkningar samt din inblandning av Obamas uttalande om afroamerikaner som någon sorts förminskning av våld – jag svimmar…

      Gilla

  5. Hi hi hi hi….oooh. (jag ar glad att jag ar svensk…) Nyheterna denna morgon pa ABC Radio National: Only one in ten Swedes knows how to brush their teeth… (plus discussion) Nagot for Marta att tugga pa!

    Gilla

Lämna en kommentar