Morgonvakt

S/Y Mary 17 kommentarer

Seglarkakor. Mums.

Jag kokar te i skenet från pannlampan, skramlar så lite jag kan för att inte väcka Lovis som sover i sjökojen i salongen – vägg i vägg med byssan. Hon brukar lägga sig där när motorn är på, som igår kväll. Eftersom hennes egen koj ligger granne med det bullriga motorrummet.

Vid midnatt övergick gårdagens stiltje till en lätt akterlig bris, och vi kunde stänga av den brummande motorn, hissa segel och tyst glida fram över ett stilla hav. Det är märkligt, hur snabbt havet kan byta skepnad. Så sent som igår morse blåste det kuling, som dog ut lika snabbt som vi lämnade Cook Strait bakom oss. Vi är på väg upp längs Nordöns västkust, för att runda Nordkap och fortsätta ner längs ostkusten. Kanske ända ner till Auckland.

I väntan på att vattnet kokar upp laddar jag ner en färsk väderkarta via satellittelefonen, skickar iväg ett par mejl och passar på att skriva några ord i loggboken. Väderprognosen ser bra ut. De sydliga vindarna det kommande dygnet ser något starkare ut än vi först räknat med. Nästan femton knop, tillräckligt för att vi ska slippa motorgång. Och det hotande lågtrycket i väster har försvagats.

Otto ropar från sin koj i förpiken. ”Lakritspojken är borta. Jag hittar inte Lakritspojken.” Jag går fram för att leta upp den svarta tygdockan, stoppar om honom och påpekar att det inte är morgon än. Klockan är sju, men det är fortfarande mörkt ute och jag hoppas han ska somna om. Ibland funkar det, ibland inte. De här första morgontimmarna innan resten av familjen vaknar är värdefulla för mig. Ensamtid är en bristvara i en liten båt på havet.

Jag tar med mig mitt te och min bok ut i sittbrunnen. Boken heter Den omöjliga isresan och är skriven av vännerna på Ariel IV, som förra året gick igenom Nordvästpassagen som första svenska segelbåt. En häftig resa, men jag avundas dem inte, utan känner mig nöjd med att vi seglar norröver igen. Vi har de senaste månaderna fått vår dos av låga temperaturer och tufft väder. Nu ser jag framemot värmen igen, och stabilare vindar.

Jag hinner knappt öppna boken innan Otto ropar igen. Han behöver kissa. Jag går in och hjälper honom på toaletten. Frågar sedan om han vill gå och lägga sig igen, eller stiga upp. ”Vad ska du göra, mamma? Jag vill vara med dig” lyder svaret, som så ofta förr.”Otto brukar vakna först av barnen. När vädret är ruskigt kryper jag ibland ner i kojen bredvid honom, för att mysa en stund. Men oftast går vi ut. Framförallt för min konstant babblande son inte ska väcka den övriga besättningen, men också för att få frisk luft. För att förhindra sjösjuka.

”Glöm inte seglarkakorna” ropar Otto halvväg upp för lejdaren. Vi brukar äta digestivekex med philadelphiaost medan vi väntar på att de andra ska vakna. I väntan på gemensam frukost. Men bara till sjöss. Därav Ottos benämning. Seglarkakor.

Det blåser lite mer nu. Jag justerar seglen, kopplar ifrån autopiloten och riggar vindrodret. Autopiloten styr bättre än vindrodret i svaga vindar, men vi försöker använda den så lite som möjligt eftersom den snabbt dränerar våra batterier på el.

När båten fått sin beskärda del av uppmärksamheten slår jag mig ner bredvid Otto, och brer mig en seglarkaka jag också. Det är en fin morgon. Mary gör god fart framåt, på ett ovanligt lugnt hav. Solen går upp bakom de låga moln som sligger som ett band över land i öster. Vi betraktar skådespelet tillsammans, och njuter av värmens dagens första solstrålar. Otto tar en klunk av mitt te, och tittar på mig med lyckliga ögon. ”Du och jag, mamma” säger han. ”Du och jag.”

17 reaktioner på ”Morgonvakt”

  1. :-)) en morgenhilsen fra Carl Emil i Malmö til Otto der nede i Söderhavet og fortsat god vind og mange sejlerkager :-)) Bedste sejlerhilsner Carl Emil & Claus

    Gilla

    Svara

  3. Underbart!!
    För några nätter sedan la jag mej hos den sovande mellanpojken när yngsta hade somnat om, jag byter säng ofta på nätterna….
    Han vaknade alltså med mej bredvid, vi kramades lite och han log lyckligt: Jag älskar dej mamma!! Kan man börja dagen bättre?! Inte jag!

    Gilla

    Svara

  5. Tack for trevlig lasning Linda.
    Har i Melbourne hade vi hagelstorm i dag sa det ar nog klokt att styra Norr mot equatorn och varmare breddgrader. Bar kosan upp till Bay of Island? Manga blir kvar mycket langre an planerat i NZ’s paradisiska Bay of Island distrikt som kan erbjuda ”allt” som en seglare med slantar och segelbat kan onska. Och lokal befolkningen hjalper till med att gora besoket en hojdare. Jag ser fram mot att fa ta del av era intryck…

    Gilla

    Svara

    • Ja du Bosse, nu är vi då här. I det famosa Bay of Islands. Och vad ska man säga. Många skyddade ankarvikar, på extremt liten ytan. Hela skärgården har bara ett par sjömils radie. Vackra gräskullar, söta små stränder och spännande stenformationer. Kanske lite väl tillrättlagt med förberedda gångstigar och skyltar. Och alldeles för många motorbåtar. Vi har nog blivit lite folkskygga de senaste månaderna. Inte vana vid sådan trängsel … /Linda

      Gilla

      Svara

  6. De låter som en sag…..fast de är helt sant. Och så underbart de låter…jag blir tårögd.
    Jag har hittat er här på datorn och tänker följa er.
    Vi har en dröm som jag hoppas skall bli verklighet, om inte allt för många år.
    Segla ut……..Och se världen!

    Gilla

    Svara

  7. Nu fick jag gråta en skvätt också! Vad vackert skrivet!
    Hur är det med sjösjuka egentligen? Är ni ofta dåliga? Hur tar barnen det?

    Undrar

    Josefin

    Gilla

    Svara

    • Tack Josefin. Vi kan alla fyra känna av lite sjösjuka inne i båten de första dagarna till havs. Och det händer att barnen kräks när vi seglar bidevind (snett mot vinden), vilket vi därför brukar undvika så gott det går. Oavsett så brukar symptomen försvinna helt efter några dygn när kroppen har vant sig. /Linda

      Gilla

      Svara

      • Jag har forsokt locka ut ett visst ”sallskap” pa oppna havet men raddslan for sjosjuka lagger hinder for planen. Men du att man alltsa vanjer sig efter nagra dygn till havs?

        Gilla

    • Åh, det hade varit coolt. En rundtur på norra Stilla havet där Japan var ett givet färdmål ingick faktiskt i vår ursprungsplan. Men vi insåg snart att vi var lite väl tidsoptimistiska och fick planera om. Men Japan ligger förhoppningsvis kvar ett tag till. Kanske nästa gång : ) /Linda

      Gilla

      Svara

      • Aargh! Dar krossar du mina drommar om langsegling… tidsbrist?! Om ni andrar er bjuder jag garna pa tolkhjalp och gudiad tur! (^-^) Finns gott om hamnar att upptacka haromkring, och manga spannande oar!

        Gilla

Lämna en kommentar