Grönländska byar

Detta bildspel kräver JavaScript.

 Jag har just tittat på femte avsnittet av Familjer på äventyr ännu en gång. Så härligt att kunna återuppleva lite av Grönland precis när man vill. Men det är något som saknas. Först kunde jag inte sätta fingret på det. Men det är byarna förstås. Inte ett hus finns med i avsnittet från Grönland, inte en levande själ. Överhuvudtaget inga tecken på mänsklig närvaro.

Grönland är visserligen ingen tätbefolkad ö. Men de finns där. Inuiterna – utspridda i de mest bedårande små samhällen längs kusten. Bortsett från huvudstaden Nuuk har ingen by mer än ett par tusen invånare, de flesta är betydligt färre än så. Byar dit man bara kan ta sig med helikopter, eller egen båt under sommarmånaderna. Byar där inga vägar når längre än till sista huset. Byar där folk bor, jagar, fiskar, lever.

Inuitsamhällena var en viktig del av vår upplevelse av denna världens största ö. Men att inuiterna själva inte är med i tv-programmet är inte särskilt konstigt. Vi filmade dem aldrig. Vi upplevde att många inuiter var lite tillbakadragna, nästan misstänksamma. Kanske berodde det på att de inte förstod vad vi sa, kanske var de bara blyga. Men det skulle också kunna vara en konsekvens av hur de historiskt behandlats av vårt grannland Danmark. Oavsett, vi ville inte tränga oss på.

Detta är en av de saker som hindrar mig från att bli en bra fotograf, jag är inte fräck nog att fotografera människor på nära håll. Men husen misstyckte inte.

Ingen fisk på isen

Detta bildspel kräver JavaScript.

 SILJANSNÄS, DALARNA. Att Otto är tokig i fisk och fiske har nog inte undgått någon som följt den här bloggen med någorlunda regelbundenhet. Så när han häromdagen fick nys om att 70 000 regnbågslaxar nyligen rymt från en fiskodling i Mora var det inget som kunde stoppa honom. Det var bara att ge sig av till Leksand och köpa fiskegrejer.

Ja, vi är i Dalarna under sportlovet. Vi har ju inte fått så mycket snö i Malmö i år, och barnen längtade efter riktig vinter. Så det fick bli en tur till Ludvigs syster i Siljansnäs. Vi har fått några riktigt fina dagar i backarna här runt omkring, och även hunnit med en sväng upp till Idre för att gratulera min bror som firade sin 50-årsdag där. Men nu ville Otto fiska.

Problemet var väl bara det att det varit fem grader varmt här i trakten senaste dagarna. Snö och is smälter i en rasande fart. När vi köpte fiskekortet fick vi tips om att isen fortfarande var tjock bortåt Olsnäs, så vi satte kurs västerut. Efter att ha irrat runt på ishala skogsvägar ett tag fick vi syn på några fiskare ute på isen, packade vår pulka och gav oss ut vi också.

Det var svårt att ta sig fram. Isen var täckt av snömodd och smältvatten. Inte så att det kändes farligt. Bara halt och blött. Men så snart vi hittat de första hålen stannade vi där, och släppte ner våra krokar. Sedan var det bara att vänta. Dricka varm choklad, äta ballerinakakor och vänta lite till.

Otto tittade djupt ner i sitt hål, tyckte det såg dött ut och föreslog att vi skulle gå längre ut. Han hade nog rätt, det brukar han ha när det gäller fiske. Men halva gänget hade blivit blöta om fötterna på vägen ut, och nybakade våfflor väntade hos några bekanta inne i Leksand. Så vi gav upp.

Vid bilen mötte vi två gubbar som fiskat längre ut, och mycket riktigt – de hade fått inte mindre än nio laxar på kroken. Men de hade redan så många i frysen där hemma, sa en av gubbarna. Vi fick gärna en. En stor fin regnbågslax på säkert tre kilo.

Så kom det sig alltså att vi ändå fick en fisk med oss hem denna dag. Ibland ska man ha tur.

Fler fiskehistorier

Långseglarsnack på båtmässan

Långseglarseminarium på båtmässan i Älvsjö.

Långseglarseminarium på båtmässan i Älvsjö

Drömmer du också om att en dag kasta förtöjningarna och segla ut i världen? Lördagen den 28 februari och söndagen den 1 första mars hålls det långseglarseminarium på båtmässan Allt för sjön i Älvsjö. En hel rad långseglare kommer att vara där för att dela med sig av sina erfarenheter. Så också vi. Ludvig och jag ska berätta om vår världsomsegling, och hur det har funkat att ha barnen med på resan. Andra pratar om den perfekta långfärdsbåten och ger tips om väder, budget och rutter runt jorden.

Fullständigt program finns på Svenska Kryssarklubbens webbplats. Där kan du även köpa biljetter. Antalet platser är begränsade, så vänta inte för länge.

Fler planerade föredrag våren 2015

Kvällens doldisar

Detta bildspel kräver JavaScript.


Kvällens avsnitt av Familjer på äventyr är filmat i de isbergstäta vattnen i nordöstra Canada och södra Grönland. De här trakterna är svårtillgängliga för den som inte har en egen båt eller helikopter. Det mesta materialet har vi därför filmat själva. Men den uppmärksamme noterar också att det förekommer en hel del bilder där båten är filmad på lite avstånd. Dessa klipp har vi doldisarna på den norska segelbåten Skruff att tacka för.

Ja, i programmet framställs vi ofta som ensamma och utsatta, men faktum är att långseglarlivet är ganska socialt. Särskilt i hamn, och det är ju där vi har tillbringat ungefär tre fjärdedelar av tiden under de här åren. Framförallt har vi umgåtts mycket med andra seglande familjer. Men vi har också lärt känna en massa fina bofasta människor på många av de olika platser vi besökt – ofta tack vare barnen. De har agerat bästa tänkbara dörröppnare ute i världen.

Just guttarna på S/Y Skruff träffade vi första gången redan på Newfoundland. Kapten Marius och hans trevliga besättning fick snart en av våra filmkameror ombord. Sedan hängde vi ihop i stort sett hela vägen till Island, där de också fick agera följebåt när det svenska filmteamet kom på besök igen. Den enmastade norska båten som bara skymtar förbi som hastigast här och var i programmet spelade alltså en avgörande roll under inspelningen av avsnitt fem.

Under sommaren hann vi även ta en hel del stillbilder på S/Y Skruff. Det är några av dessa bilder som du kan se i bildspelet ovan. Bilderna på de sanna hjältarna i avsnitt fem.

Bloggen i ny kostym

Så här såg bloggen ut tidigare.

Så här såg bloggen ut tidigare.

Jo då, du har kommit rätt. Det här är fortfarande www.symary.com, bloggen om familjen Hammarberg som har seglat jorden runt i fyra år. Den har bara bytt utseende, bloggen alltså. Jag tyckte den förra började kännas lite tråkig efter mer än fem år i samma kläder. Hade egentligen tänkt sluta blogga, men så har det ju inte riktigt blivit. Så det fick bli en liten uppfräschning istället. Inga stora skillnader, bara lite större och luftigare. Annars ska det mesta vara precis som innan.

Det som inte hanns med

Detta bildspel kräver JavaScript.

 VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. Ibland tycker vi det är rätt jobbigt att titta på Familjer på äventyr. Vi har upplevt så mycket, och det är så lite som ryms i själva programmet. I det fjärde avsnittet förflyttade vi oss hela vägen från Newport till Labrador på mindre än fem minuter. En glimt av en säl, och ett midsommardopp i Lake Bras d’Or. Det är allt som visas. Medan vi i själva verket tillbringade sex veckor i området.

Vi trivdes så bra längs kusten i Maine, Nova Scotia, Newfoundland och Labrador att vi på allvar har övervägt att flytta dit. Här nedan listar vi blogginläggen från sträckan, om någon vill veta mer. Fler bilder från området finns i vårt bildgalleri på Flickr.

Nästa avsnitt utspelar sig på Grönland, ett av våra absoluta favoritresmål. Då utlovas massor av isberg, och ännu fler mygg. Ha det så gott till dess.

Med smak av sol och värme

Otto sköljer den färska frukten på bryggan i Malaysia för att bli av med alla insekter. De ljusrosa runda är färska passionsfrukter.

Otto sköljer frukten på bryggan efter ett besök på marknaden i Malaysia. De ljusrosa är färska passionsfrukter.

VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ. ”När jag handlade frukt idag såg jag dessa och tänkte på er. En sådan kylig och blåsig dag är det kanske skönt att minnas varmare dagar. Från Anja” Så stod det på en liten lapp som låg intill tre gyllene ljuvligt doftande passionsfrukter i vår sittbrunn när vi kom hem igår kväll.

Anja är vår granne. Hon hade hittat frukterna på Möllevångstorget och tänkt på oss. En så underbar överraskning. Vi har inte sett dem i Sverige förut, bara de skrumpna brunsvarta som finns på Ica. Ute i världen är den färska passionsfrukten allt från gul till djupt violett. Lovis sken upp som en sol när hon fick syn på dem. Hennes absoluta favoritfrukt. Smaken är himmelsk. Smaken av sol och värme.

Passionsfrukt, eller maracuja som den också kallas, växer bara i tropikerna. De första hittade vi på Kap Verde för drygt fyra år sedan. Det var fortfarande tidigt på säsongen, och vi blev så förtjusta att vi köpte alla vi kunde få tag på. Doften spred sig som ett moln runt båten när vi styrde ut över Atlanten. Jag trodde då att vi hittat den perfekta frukten för långa överfarter, att frukterna i vårt nät skulle bli som de i affären i Sverige när de torkade. Men det hände aldrig, de blev dåliga på bara några dagar och vi fick äta dem i raketfart.

Sedan dess har jag alltid undrat vad passionsfrukterna här hemma behandlas med för att hålla så länge, men jag antar att jag inte vill veta. Nu vet jag i alla fall var man kan få tag på färska. På Möllevångstorget så klart, landets bästa torgmarknad. Det är bra, för Lovis önskar sig fler till sin födelsedag om några veckor. Vi får hoppas de går att få tag på då.

Att få strosa runt på lokala marknaden än en av de saker vi saknar mest från vår resa. De nya dofterna, smakerna, folklivet. Det finns inget bättre sätt att upptäcka en ny plats efter många veckor till havs. Vi fick snart för vana att smaka all lokal frukt. Många sorter var helt nya för oss, en del hade vi bara sett i konserverat eller torkat tillstånd förut. Alla var inte lika goda. Men det var alltid lika roligt att prova.

Mest spännande var fruktutbudet i Sydostasien. Jag gästbloggade för försäkringsbolaget ERV på den tiden, och skrev ett inlägg om jackfruit, langsat, mangostan, rambutan och roseapple –  fem nya favoritfrukter vi tidigare aldrig hört talas om. Hur många av dem känner du till?

 ERV-bloggen: Fem frukter vi inte visste fanns

Veckans cliffhanger

Egentid i New York

Egentid i New York

Första gången filmteamet besökte oss fick jag frågan vad jag saknade mest med Sverige. Utöver familj, vänner, katten och mataffären råkade jag nämna att jag längtade efter min frisör. Det skulle jag aldrig ha gjort. För nu går mitt hår som en röd tråd genom hela tv-serien.

I förra avsnittet fick en sisådär 800 000 tv-tittare följa med mig till frisören i New York. Det kändes lite konstigt. Jag är egentligen inte särskilt fåfäng, och brukar inte ägna mitt hår någon större uppmärksamhet – utöver en klippning då och då. Men visst, det är sant. Jag erkänner. Jag har haft en enorm ångest inför varje frisörbesök under den här resan.

Det mest intressanta i sammanhanget är ändå hur mycket något så banalt som mitt hår faktiskt engagerar. I besöksstatistiken på bloggen kan man se att de inlägg jag tidigare skrivit på temat har seglat raka vägen in på topp tio – i konkurrens med mer än 500 andra inlägg.

Mitt hår har alltså lockat fler läsare än när vi ankom självaste Kurrekurreduttön. Fler än när vi blev rammade av ett mindre kryssningsfartyg, och fler än de inlägg där vi berättar om de enorma sopbälten som flyter runt på haven. Ja, till och med fler än när Ludvig såg ett UFO.

Vad intresset beror på kan jag ju bara spekulera kring. Men programmets producent gjorde nog rätt när hon valde att låta mitt hår få ta plats i tv-rutan under bästa sändningstid. Detta blev om inte annat bekräftat efter förra avsnittet när flera tittare hörde av sig för att fråga hur det gick hos frisören.

I nästa avsnitt får ni svaret. Tisdag klockan åtta alltså, i SVT1. Ett klassiskt tv-trick. Cliffhanger kallas det.

Se tidigare avsnitt av tv-serien Familjer på äventyr

Ge dig till känna!

Det här är vi. Men vem är du?

Det här är vi, och det är oftast mamma Linda som skriver. Men vem är du som läser?

De första avsnitten av tv-serien Familjer på äventyr har haft nästan 850 000 tittare vardera. Det är tydligen många för att vara tisdagskvällar. En del av dessa tittare verkar också hitta hit till vår blogg.  Vi snittar drygt 50 000 visningar i veckan nu, jämfört med tidigare 10 000.  Det är kul. Ni är hjärtligt välkomna. Det intressanta är att vi inte får fler kommentarer, mejl eller delningar än tidigare. Snarare tvärtom.

Vi är så klart nyfikna på vilka ni är som smyger omkring här på bloggen. Det bästa sättet att stilla sin nyfikenhet brukar vara att fråga, så det gör vi nu. Vem är du? Välj så många alternativ du vill i listan nedan, och skriv gärna en kommentar om vem du är och hur du hamnade här. Tusen tack.

Mellan Barbuda och New York

Klicka på bilden för att se avsnitt 2:6 i tv-serien Familjer på äventyr.

Klicka på bilden för att se avsnitt 2:6 i tv-serien Familjer på äventyr.

I det andra avsnittet av tv-serien Familjer på äventyr lämnar vi Barbuda bakom oss, för att fortsätta vår resa hem mot Sverige. I cliffhangern inför nästa avsnitt ser man hur vi angör New York. Men vad hände egentligen där emellan? Ja, ni som följt oss på bloggen vet att vi upplevde en hel del på vägen.

Här kommer en lista på alla blogginlägg mellan Barbuda och New York, för nytillkomna läsare som vill läsa ikapp inför nästa avsnitt. I vårt bildgalleri på Flickr kan ni också titta på några av de bilder vi tog under samma sträcka.