Båtboende

Nu odlar vi eget

S/Y Mary 6 kommentarer

S/Y Marys kryddhylla

Jag brukar säga att det är perfekt för mig att bo på båt eftersom jag inte är särskilt förtjust i trädgårdsarbete. Men nu har jag sträckt mig så långt att jag införskaffat två små ”blomlådor” som jag hängt upp i kabyssen. Ja, egentligen är det två väggkorgar från IKEAs badrums-avdelning, men det kan ju kvitta. Hur som helst så har de färska kryddorna fått sig en egen förvaringsplats ombord på Mary af Rövarhamn, granne med barnens egenodlade tomatplantor från dagis. Tomatplantorna lär få det trångt framöver men den frågan har jag valt att skjuta på framtiden. Jag tycker i alla fall att det ser riktigt hemtrevligt ut och ser framemot att njuta färsk basilika även efter några veckor till havs.

Låt oss nu bara hoppas att myten att det betyder otur att ha färska blommor ombord inte omfattar färska kryddor och tomatplantor …

Lycka är en egen fiskargubbe

S/Y Mary 5 kommentarer

Fiskargubben Ove lär Lovis ro.

LIMHAMN, SVERIGE. Det dundrar i stålskrovet så att jag blir alldeles vettskrämd. Värre än åskan. Men chocken går snart över i värme. Jag känner igen oljudet. Det är fiskargubben Ove som kommer. Han har markerat sin entré på detta resoluta sätt sedan den dagen jag bad honom knacka innan han gick ombord. Med sig har han en nyfångad torsk till barnen, men som vanligt får de gärna ”bjuda mamma och pappa”.

Mary af Rövarhamn angjorde Norra fiskehamnen i Limhamn för snart två år sedan, och sedan dess har Ove varit som en extramorfar för Lovis och Otto. Varje morgon står han där på bryggan och väntar för att sno åt sig ett par minuter med barnen  innan de far iväg till dagis. Är vi tidiga håller han utkik från sin ”hodda”. Är vi sena väntar han tålmodigt. Och barnen jublar när de får syn på honom.

Ove fyller 82 år i år och har fiskat i Limhamn sedan barnsben. Numera fiskar han bara till husbehov, sitt eget och vårt. På väg hem från dagis brukar barnen allt som oftast få komma ombord på Oves fiskebåt Vanja för att välja en egen middagsfisk ur sumpen. Och då och då får de följa med ut för att ta upp näten. Spännande. Ove har gjort egna nät till Lovis och Otto. En gunga också när han ändå höll på.

Det är något alldeles särskilt fint med vänskap mellan gamla och barn. Och det känns hårt att tänka på att vi snart ska lämna Ove ensam kvar på bryggan. Riktigt hårt.

Nykaklat och nylackat!

S/Y Mary 9 kommentarer

För sju år sedan tog vi beslutet att kakla vår toalett i båten, en hyfsat enkel och billig lösning som håller sig fräsch länge – om den håller vill säga. Det är många som rynkar på näsan för kakel i båt, men vi tyckte det var värt ett försök.

Vi grundande väl och ersatte fix med kakellim. Slutligen sammanfogade vi alla anslutningar mellan olika kaklade plywoodytor med silikon så att konstruktionen pallar för lite rörelse. Och det har den gjort, tiotusen sjömil utan en endaste liten spricka. Låt oss hoppas att det förblir så för nu har vi tagit modet till oss för att testa kakel även i köket. Nedan ser du resultatet.

De nylackade köksluckorna monterades häromdagen och vinterns lilla ”inredningsprojekt” förklaras härmed avslutat.  Nu återstår bara att hålla tummarna för att det nyuppsatta kaklet ska hålla hela varvet runt jorden. Fint och fräscht blev det i alla fall också denna gång, tycker åtminstone vi. Vad tycker du?

Nykaklat och nylackat

Elva år senare

S/Y Mary 11 kommentarer

Det tog tre år att hitta vår Mary af Rövarhamn. Tre år av dagligt sökande på internet. Hon väntade på oss i Santa Cruz marina, på Teneriffa.  Lite ensam och eftersatt, men vid god vigör under den slitna ytan. Byggd 1976 på ett välrenommerat varv utan för franska Lyon, och rustad och inredd av en ytterst noggrann schweizare som lade varje ledig stund och varje scweizerfranc på båten under nio år. Ända tills frun tröttnade och drömmen rann ut i sanden. Ett sorgligt öde, ganska vanligt är jag rädd. Men den enes sorg, den andres lycka. Det blev kärlek från första ögonkast och sommaren 2002 seglade vi hem henne, och flyttade ombord.

Nu skulle vi bara betala av lånen också. För vem kan känna sig fri och leva på kärlek och fisk när tusentals kronor ska betalas till banken där hemma varje månad. Men här krävdes det tålamod, och målmedvetenhet utöver det vanliga. Ludvig hade tre år kvar av sina civilingenjörsstudier. När det väl var dags att börja dra in pengar gick larmet på den biologiska klockan. Hög tid att tänka på familj. Och inte räckte det med ett barn, vår lilla Lovis måste ju ha någon att leka med där ute. Och så gick det ytterligare några år.

Elva år har passerat sedan vi bestämde oss för att segla jorden runt. Galet lång tid. Många har nog tvivlat på vägen, men aldrig vi. I augusti bär det äntligen av. Tjohoo!

Familjen Snigel längtar ut

S/Y Mary Lämna en kommentar
La Familia

Foto: Andreas Pastor

När vi seglar får vårt boende en mening. Då blir vi som sniglar. Vi färdas sakta genom landskapet med vårt hus på ryggen. Fria, men ändå alltid hemma. Nåja, ska man vara riktigt petig har vi ju huset under oss, inte på ryggen. Men i övrigt är likheterna slående. Det bästa är att vi slipper att släpa på tung packning, och vi glömmer aldrig något hemma.

Men just nu seglar vi ingenstans. Snart mars och fortfarande fastfrusna i isen. Frihetsberövade sedan flera månader tillbaka. Längtar ut. Längtar bort. Håller ut. Inom kort …

Mot ”välmenande tanter” hjälper ingen flytväst …

S/Y Mary 2 kommentarer
De stackars barnen ...

De stackars barnen …

NORRA FISKEHAMNEN, LIMHAMN. Men ni ska väl ändå inte bo kvar på båten, nu när ni väntar barn? Vi fick frågan från flera håll. För vilka ansvarsfulla föräldrar kan låta sina barn växa upp på en båt? Barn behöver ytor, egna rum, trädgård. Barn behöver leksaker. Jättemånga. Var ska de få plats? Stackars barn! De kommer att bli avundsjuka på andra barn. Jämföra. Känna sig annorlunda, utanför. För att inte tala om hur sjösjuka de kan bli. Och tänk om de trillar i sjön? Gud bevare.

Farhågorna från vår omgivning var under de första åren så många att vi under de första åren som båtboende föräldrar oroade oss mer för risken att våra barn skulle bli bortförda av socialtjänsten än för att de faktiskt skulle trilla överbord. För mot ”välmenande” tanter hjälper varken flytväst eller livsele …

Lyckligtvis har opinionen vänt under senare år. Kanske för att vi har bevisat att det går. Att det finns mer än en väg i livet.