Skrivet av: S/Y Mary | 3 juni, 2013

När katten är borta …

Råttgiftet är serverat

Otto klagar på att han är hungrig, det gör han jämt. ”Ta en banan”, säger jag slentrianmässigt och nickar mot det nyfyllda fruktnätet. Men min blick fastnar på något. En halväten banan. Det ser ut som om någon gröpt ur den från ena änden. En klump växer till sig i magen, och jag går för att ta mig en närmare titt. Då hittar jag också ett skadat äpple, och en tomat i nätet bredvid. Jag får mina farhågor bekräftade, vi har haft besök!

Jag inspekterar skadorna noggrant, det här kan ingen fågel ha åstadkommit. Jag ser tydliga gnagmärken. Det ser onekligen ut som en mus, eller ännu värre – en råtta! Kan det verkligen vara så illa? Ja, helt orimligt är det inte. Vi tillbringade våra första två nätter här på Rodrigues vid kaj. En gnagare kan ha gått ombord via tamparna. Inte sannolikt, men fullt möjligt. Plötsligt saknar jag vår skeppskatt mer än någonsin; borde kanske inte godkänt den där tjänstledigheten trots allt.

Blotta tanken på att vi har fått en gnagare ombord får mig att må illa. Det finns nästan inga gränser för hur mycket skada en sådan kan ställa till med i en båt, på kablar, inredning och slangar. En råtta som gnager hål på fel slang kan sänka en hel båt om det vill sig riktigt illa. Sedan har vi ju det där med alla sjukdomar de kan bära på, och dör den ombord lär vi få leva med stanken i veckvis.

Ludvig kastar sig i jollen med panik i blicken. För att köpa fällor och gift i byn, och varna de andra båtarna som fortfarande ligger kvar vid kajen. Att råttor eller möss skulle vara ett problem i hamnen är inget den vänlige hamnkaptens känns vid, men han blir så illa berörd att ha följer med hela vägen till affären för att försäkra sig om att vi får tag på allt vi behöver för att göra fripassagerarens liv ombord så kort som möjligt.

När Ludvig är i land söker jag igenom båten i jakt på fler spår efter den objudne besökaren, och hittar tre små lortar i kojen närmast frukt- och grönsaksnäten. Jag andas ut, de här små riskornen kan inte komma från en råtta. Jag är uppvuxen på landet och känner igen en muslort när jag ser den, intalar jag mig själv. För visst måste det vara så, att råttlort är större. Snälla, säg att det är så.

Två dygn har snart passerat sedan den förfärliga upptäckten. Vi har fyllt båten med allehanda fällor, ställt ut skålar med råttgift och stuvat undan all lättillgänglig mat. Nu kan vi inte göra annat än att vänta, och besvikelsen är lika stor varje gång vi återvänder till båten och kan konstatera att fällorna fortfarande är tomma. Än är fripassageraren på fri fot …


Responses

  1. Han eller hon har förhoppningsvis försvunnit samma väg som den kom.

    • Föga sannolikt, vi ligger nämligen för ankar sedan ett par dagar tillbaka. Och här stannar vi, vill inte bjuda in några eventuella friare. Och att en mus eller råtta skulle vilja lämna en varm båt full av mat för en kall industrikaj känns inte troligt.

    • Och så hör vi den, så sent som för fem minuter sedan. Tyvärr. /L

  2. Linda, Köp klisterfällor. Jag hade råttor på vinden, det har jag inte längre. Ser ut som en bok som du sedan öppnar och i den finns ett starkt klister. Placera ut några på strategiska platser och agna dom och jag lovar att ni blir av med problemet. OBS lägg lite papp under för ibland smälter klistret och rinner över kanten. Jens och familjen

    • Tack för tipset Jens. Funkar säkert bra på vinden, men inte i en trång ombonad båt med två ungar. För kladdigt helt enkelt. Redan provat, och limmet rann snabbt ut på dynan trots skyddande kartong. Och hann kladda ner en hel del annat på vägen ut : ( /Linda

  3. Fy så läskigt med en sådan fripassagare.
    Hoppas att ni snart får bort den. Och hoppas då att de bara är 1 st..

  4. Hörde följande från en seglande norrman som fick rått-besök. Han matade den med kycklingkött och slutligen gick den i fällan som var betad med kyckling. Om fyrfotingen får rejält med mat så borde den låta bli att äta på kablar och annat. Ni får nog tag i den, ge inte upp. Bo & Vivi-Maj

    • Jo, men vill ju inte servera för mycket gott, då kanske den inte blir så sugen på betet …/L

  5. Oj va hemskt, jag sku ha sån panik… Hoppas ni hittar Lill monstret..sätt sådana skydd på trossarna, ser ut som stora fyrkanter som hindrar objudna gäster…jag sku ha sån stress i kroppen, lycka till.

  6. Att jaga möss och mullvadar(som vi har i trädgården) är inte lätt. De är sluga de små krypen.
    Har hört att en hink med vatten och glykol samt någon form av tippbräda ska vara effektivt. Har tyvärr inte provat själv, men ska göra det i vårt torp där vi varje vinter numera har en massa besök av mössen.
    Hoppas de går på giftet eller att ni får fast den.

  7. Svarta risgryn? Det ar ingen egentlig skillnad pa rattor och mysiga moss. ”Same-same but different”. Klister-mattan ar mycket effektivt mot mindre ”rodents” och ”gastens” kvarlevor ar latt att bli av med. Traditionella rattfallor ger ofta en mycket stor tillfredstallese med sitt ljudliga ”SNAPP” i natt morkret. Gifter ar nog effektivast, sarskilt de som ar baserade pa blod-tunnande Warfarin. (Samma som i viss medicin :)) Musen/rattan forbloder till sin tarmar och blir otroligt torsdig och letar efter vatten att dricka. Darfor populart da de i regel lamnar huset for att dricka och avlida. Warfarin har ocksa ett motgift som raddat manga husdjur. I manga lander t.ex. Kina kan man kopa bete som ar kryddat med stryknin och det ar synnerligen effectivt men ”gasten” dor sa kvickt att lokal lukt kan bli ett problem. I Kina ar det ocksa ett populart metod for hemmafruar att bli ”glada ankor”, om inte polisen kommer och ordinerar ett nack-skott. No kidding. Summa sumarum: A4 sized ”kladd-mattor” och mekaniska rattfallor ar mycket attraktiva miljomassigt och givetvis ett tryggt alternativ i oharmoniska familjer. De kan med fordel lamnas permanent ombord som en tidig varning! Jag har anvant bade kladdmatta och Warfarin med framgang, och lite karleksfull kryddning med jordnotssmor ”Peanutbutter” tycks gora alla gifter oemotstandliga, MUMS for moss. Tyvarr flyttar snart grannens ”gaster” in… Hamnkapteten kan faktiskt ha ratt! Kanske det ar en WATERRAT som klatrat upp langs linan. Dom ar ganska stora sa de kan kanske kannas igen pa bullret de orsakar? Manga kloka bat-agare har skarmar pa alla sina linor for att stoppa ”gaster”. Jag har med egna ogon sett en stor ratta (moss blir inte stora som unga kattor eller?) promenera nonshalant pa en lina till ett skepp i Rose Bay, Sydney som tjanade som restaurant! (Vi vande pa klacken…) Inga skarmar pa fortojningarna… Och i norra Australiens floder har batagarna problem med en annan typ av ”gaster” som klattrar upp langs ankar kattingen!! Ormar, men det ar en helt annan historia. For att inte tala om KAKERLACKOR stora som… Ni skall nog vara GLADA ni bara har en mus ombord.

  8. Vi hade vid minst ett tillfälle besök av fladdermöss i Västindien! De älskar bananer och annan frukt och just vår besökare sket ner kudden under fruktnätet med något som ut som droppar av gråbrun lera. Den tog sig in och ut ur båten enkelt. Hoppas att det är det ni drabbats av!

    • Tänkte tanken, och hoppades att så skulle kunna vara fallet. Ända tills jag hittade lortarna : ( /L


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 836 andra följare

%d bloggare gillar detta: