Magnetbokstäver är bra när man ska lära sig alfabetet ombord på en stålbåt.

Barnen tittar besviket på mig när jag berättar att det är dags att segla vidare. Att lämna Chagos bakom oss, och sätta kurs mot den lilla ön Rodriguez. Jag förstår dem. Vi har verkligen trivts med det lugna livet i atollen. Jag vill inte heller ge mig av. Men så tänds plötsligt en låga i Lovis ögon. ”Då ska vi väl ha skola på båten igen?” Jag nickar bekräftande, och båda barnen skiner upp som solar. När seglar vi?” frågar Otto ivrigt.

Eftersom Lovis och Otto bara är sju respektive fem år gamla, har vi så här långt tagit det ganska lugnt på skolfronten. När vi ligger i hamn finns så mycket annat roligt att göra och upptäcka, att det känns trist att sitta lutade över böckerna dagarna i ända. Till havs däremot, har vi ändå inte så mycket för oss. Någonting måste vi ju göra, annars blir barnen uttråkade. Och då kan vi lika gärna göra något meningsfullt. Som att hålla skola några timmar om dagen.

Till stöd har vi en hel del utbildningsmaterial från Natur & Kultur, komplett med lärarhandledningar och allt. Hur bra som helst, med massor av uppslag på pedagogiska experiment, spel och lekar som vi aldrig hade kommit på själva. Lovis och Otto njuter till fullo av uppmärksamheten. En lärare per barn är ju få förunnat, även om omständigheterna tidvis ökar utmaningen. Allt skolarbete sker utomhus, för att motverka sjösjuka. Och vissa dagar får undervisningen ställas in på grund av dåligt väder.

Framförallt fokuserar vi på att lära barnen att läsa, skriva och räkna. Medan allt det där andra man måste kunna för att klara sig i livet, som hur man öppnar en kokosnöt, skiljer en farlig haj från en snäll, en giftig fisk från en ätlig; vilka bananer som måste kokas, och vilka som kan ätas som de är; hur man säger tack på malaj, läser ett sjökort och styr en båt. Ja, det kommer liksom av sig själv.